Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En farlig dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Att komma med själf hade pastorskan icke en tanke
på — hvarken nu eller annars. Sällskapslifvet var icke till
för henne längre. Alltid hade hon ju en liten att amma och
så var hennes garderob icke i det skick att den tillät henne
gå på någon bjudning; der var ju så många att sy, tvätta
och väfva åt ändå, så många munnarratt mätta, att hvar-
ken tid eller slantar blefvo öfriga för den betungade hus-
modren. Men dock föll det henne aldrig in att tycka annat
än att hon haft en »faslig tur» den dagen hon blef gift med
den vackre presten. Det var nog många som afundats
henne detta och då var ju allt annat bara småsaker. Hvar-
dagslifvets släp var något alldeles som det skulle så vara -—
hon kände intet behof att höja sig däröfver. Och så fick
pastorn fara ensam med deras inackordering, som natur:
ligtvis skulle ut och ha litet roligt ibland för att trifvas
desto bättre, och pastorskan nöjde sig med att dagen därpå
grundligt pumpa dem — hufvudsakligast om mat och traktering,
Så bar det till att pastorn äfven denna gång fick kuska
i väg ensam med den unga flicka, som i år bodde hos
dem. Helst skulle han velat slippa henne denna gång, ty
hade han varit allena, är det troligt att han stannat Brunte
under några björkar och kastat sig själf på en tufva för att
ostörd få begrunda virrvarret inom sig och öfverlägga om
han icke borde följa rösten, som manade honom att vända om.
Men nu hade han endast att köra på.
Då han inträdde i stora salen på Göa, var dansen i full
gång. Knappt hade han helsat på värdfolket, förrän något
ljusrödt, -lifligt kom flägtande tvärs öfver golfvet, och då han
såg sig om stod han vis å vis med flickan från förmiddagen.
Hon var klädd i rosefärgadt silkestyll med buketter af
mörkröda mossrosknoppar fästade här och där tillsammans
med fina blad af odiantum. Det gyllne håret, bart, var upp-
fäst i en grekisk knut och om lifvet bar hon ett bredt moiré-
band med långa hängande flikar.
»En svensk Ingeborg och en italiensk Julia-i samma
person», hviskade gamle baron hänryckt.
»Presentera mig», sade hon endast och fäste sin blick
med ett bortskämdt barns otålighet på pastorn, som kände
sin strupe ihopsnöras.
Nej, det var icke första gången han sålunda blickade in i
dessa ögon. Han endast kände igen dem såsom det käraste
på jorden — som han en lång tid lefvat skiljd ifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
