Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En farlig dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
liga hästarne satte i väg igen och det ståtliga ekipaget för-
svann i ett dammoln. Inackorderingen hade sådan möda
med att samtidigt få ned den trasiga parasollen och smussla
undan smörgåsen, att hon satte den sistnämda rakt i ryggen
på pastorns hvita damrock af hemväft lärft; men lyckligtvis
tycktes pastorn hvarken höra eller se.
Han hade släppt efter tömmarne och lät Brunte gå som
han ville. Pastorn var mycket blek och oupphörligt förde
han handen till pannan liksom för att förjaga en plågsam
tanke.
Hon hade åkt baklänges, ty fröken från Göa tålde icke
detta utan satt fram bredvid friherrinnan. Sålunda hade
den unga flickan kommit att sitta vänd rakt emot honom,
de få sekunder vagnen hållit. Med otyglad nyfikenhet hade
hon betraktat denne landtprest, så manligt vacker, och hennes
svarta ögon hade vidgats af förvåning, för att strax därpå
med en slags ömkan flyga öfver till hustrun till denne man.
Ty de fem åren pastorskan varit amma och torkat och
brännt sin hy öfver grytan, bryggd och bak och slamrat i
väfstolen frampå nätterna, hade härjat henne mycket. Hen-
nes enda behag, friskheten, hade gått totalt förloradt. Aldrig
hade hon någon ro för bekymren om de sina. Afven nu
plågade de henne,
» Vore det icke skäl i att raska på litet>, manade hon
oroligt sedan underkjolen kommit upp igen. -»Mina ska
både passa köttbiten i grytan och Lill-Paul. ”Trösta oss om
hon bränner oppe’n, jag har nu gömt på’n så länge, så det
ska väl hända något galet me’n>, tillade hon, såsom van-
ligtvis rörande ihop saker och ting.
»Med Lill-Paul?> fnittrade inackorderingen som ändt-
ligen lyckats få i sig sista biten af smörgåsen, utan att den
af sina hushållsbekymmer upptagna pastorskan märkt något.
Äfven sistnämda, impertinenta yttrande undgick henne, me-
dan pastorn tyckte sig böra le — ett matt småleende.
Sådan tur att din rock så nyss varit hos skräddaren
och blifvit oppressader», fortfor hon. >»Jag må väl i all sin
dä’r ha en ren krage åt dej, annars får då Mina genast
tvätta opp en, så hinner jag nog stryka’n medan Lill-Paul
sofver. Hilma kan ju ha sin nya perkalklädning, som hon
fick hemifrån härförliden och ett par rosor till håret ska’
du också få, barn. De stå just färdiga att slå ut i dag, i
morgon är det i alla fall ingenting bevändt med dom.»
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
