Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ur min visbok (»Ung Ofegs visor»), af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RA
NE d0 ocker AE or = 2 oo tng
Ur min visbok.
(Af ett på svenska ännu otryckt arbete från 1889: »Ung Ofegs visor».)
Af
Ola Hansson.
IR
Vinternatten låg stor och tyst öfver Skandinavien.
Himlen stod fullsatt med stjernor, och länderna sofvo.
Månen gick upp. Det tindrade på Sulitelmas topp och
från de hvita gårdarne nere i Skåne. Skuggorna lågo
långa, glidande åt öster sakta och omärkligt, liksom tankar,
hvilka ännu ej fått ord; och stjernorna glimtade så starkt,
att om det funnits en lefvande varelse, skulle han kunnat
höra 1 tystnaden, huru de skälfde.
Men det syntes ingen lefvande varelse till i denna natt,
ty allting sof, i mark och skog, i sjöar och stugor, i byar
och städer.
Då reste sig plötsligt en gestalt upp ur Kolmårdens
skogar, högre än den högsta tallen och bred öfver axlarna
som Kölens ås; och han kastade sin skugga ut öfver lan-
det som ett enormt sorgflor, och det var så långt att det”
insvepte hela Stockholm och med sin andra ända föll ned
i Bottniska viken. é
Men skepnaden var lutande, och hans ögon hade miss-
dådarens skygga och skelande blick, och då han vände sitt
ansigte uppåt och månskenet föll öfver det, visade det ett
sådant uttryck af ofrid och samvetskval, att skuggorna
stannade och stjernorna upphörde att skälfva. Och skepna-
den suckade — suckade i en förtviflan så namnlös, så bot-
tenlös, att barnen kvedo i vaggorna och menniskorna fingo
onda drömmar.
Och natten stod tyst, som om den väntade få höra
något; men intet lefvande syntes till utom den ensliga skep-
naden på Kolmården:
Men en annan fans, som var vaken: den store Anden,
han som är så stor, att han ej kan ses af ett dödligt öga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
