Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
viken i fonden. Tristans tält hade då för tiden en dörr, genom
hvilken man såg en måabelyst sjö, hvars verkan dock lär ha för-
tagits genom felaktig clairobscur. När ridån uppgick öfver sista
akten, var templet mörkt, men fick sedan »hemsk éclairage» ge-
nom röda lampor, som bildade lotusblommor. Regien tycktes den
tiden i denna akt vara bättre än nu, då den lemnade mycket att
önska. Så t. ex. sprang folket 1826 icke så omotiveradt ut och
in som 1891, utan var sysselsatt med offerceremonier, då åskan
slog ned, hvilket denna tid gjordes i templet, långt bättre än nu
bak kulisserna. Åskstrålen drabbade Bramastoden sjelf, som dock
icke »störtade samman» utan »for på sned med bibehållen jemn-
vigt», hvilket man klandrade såsom »stridande mot tyngdlagen>.
Äfvenså klandrade de mer konstförståndige tempelväggarna, som
ej voro »hållna nog i porfyr» och sirade med »för litet mytho-
logiska figurer». Annars berömdes det dekorativa enhälligt.
Kostymerna tyckas deremot varit bättre nu, 65 år efteråt.
Man klagade då att damerna aldrig ville kläda sig annat än i
moderna drägter, tiden för handlingen må vara när som helst.
Fru BSevelin och m:ll Widerberg voro dock ganska grannt utstyrda,
särdeles den sistnämnda, som hade råd att »lägga till sjelf> och
hvars konferenser med sömmerskorna plägade upptaga längre tid
än hennes séancer med violinisten, som. lärde henne hennes roler,
kvilket skedde efter gehör utan minsta notkunskap. De begge
damerna hade håret upplagdt i små lockar och fastsatt fram på
hufvudet, alldeles efter 1826 års modejournal. Detta klandrades
med fog och utslaget rakt hår rekommenderades, »hvilket väl också
borde kunna ajusteras till behaglighet». (Fruarna Östberg och
Edling voro på håret riktiga, men den »granna kostym», som
»Affischen» lofvar föP sista akten, befanns dock vara samma hvita
kjol med -guldglittergarnityr nedtill som fru Östberg begagnat i
andra akten, hvilket dock kunde göra detsamma.) Öfverstepresten
var 1826 insvept i »ett stort rödt sidenskynke», som skarpt kri-
tiserades. Brahminernas hvita mantlar och svarta capuchoner
fögo ibland upp och visade inunder -— portugisisk krigsdrägt,
hvilken lär ha påmint om »30:åriga krigets>, ehuru -»elegant>».
De unga krigarne dansade i skor och strumpor, och förebråddes
att de ej åtminstone hade »halfstöfletter». Vi tvifla dock att de
togo sig så märkvärdiga ut som nuvarande balettkårs äldre och
yngre damer i operettdrägter å la Offenbach, Strauss. Men märk-
liga lära de uppträdande varit »i synen», fastän af samma race
damerna hvita, herrarne svarta, särdeles den vackra Sällström,
som vid premieren var svartare än någon annan. Detta experi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
