Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
ment slog :dock illa ut, hvarpå den firade tenoren utan vidare
tedde sig mjölkhvit de andra gångerna, ehuru Brahmin. Öfver-
stepresten lär ha förbluffat en verld med de ’svartaäste ben och
det hvitaste anlete.
Angående utförandet finna vi att det nuvaraude utförandet
ej kan jämföras med den tidens, så mycket — bättre är det på
alla händer. Hr Sällström hade visserligen »ungdom och melo-
diös röst». liksom m:ll Widerberg, hvilket »var passande», men
den förre »brådstörtade sina recitater>, sade dem »utan känsla
och liflighet», hvilket »var skada för det vackraste i operan, re-
citativet före arian, som dock sjöngs bra». Rolen ansågs »förrä-
disk mot de sina, ohygglig», derjemte »onaturlig>. Den senare
förstod man. här bättre än i andra operor, ehuru uttalet äfven
här var »slarfvigt». Vidare får man om Henriette W. följande
karakteristiska upplysning:
»Uti arian (som till sin komposition har föga värde) sveks
m:ll W. då och då af sitt minne och sjöng i stället på måfå hvad
som föll henne in, men kom aldrig ur tonen, tack vare sällsynt
lyekliga naturanlag
Tänk om fru Edling skulle ge sig till att sjunga »på må-
får 0.8 Vv.
M:ll Widerberg erhöll för resten af en granskare beröm för
»innerlighet>, af en annan tadel för »operettmessighet»> a. 8. V.,
beröm och tadel om hvartannat, alldeles som nu, motsägande som
nu. Fru Lindström alternerade i Amazilis rol, der hon ansågs
spela bättre, men rösten, »ehuru mer stor och uttrycksrik än m:ll
W:s(?)» hade mindre klang än dennas och var >»litet skadad» ge-
nom »öfverflödigt användande vid talscenen>. (Detta »öfverflöd»
lär dock varit alldeles nödvändigt, emedan ingen annan fanns i
den finare ingenue-stilen.) Somliga ansågo fru Lindström vara en
så ypperlig Amazili att m:ll Widerberg alls icke borde få upp-
träda i rolen, och för att blidka denna tillades att hon med sitt
»interessanta ansigte och smältande stämma, som alltid höll sig
ren», borde vara Jessonda sjelf trots rolens höga toner, men ännu
högre hade m:ll W. tagit som Thisbe i »Cendrillon» (ärfd efter
Justine Wässelius), hvarför hon antogs kunna gå i land dermed.
På det viset blef den stackars fru Sevelin utkörd ur operan.
Denna sångerska hade sympatier på grund af »sin arbetsamhet>,
men som utseendet var lika fult som flera toner i rösten, voro
dessa sympatier tunnsådda. Någon annan hög sopran fanns emel-
lertid ej, ej heller annan »Rossinisångerska». Framgången i Jes-
sondas titelrol tycktes vara medelmåttig, recensionerna voro mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
