- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1891 /
254

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikrevy

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

vörda, särdeles Händel, hvilken som få, som ingen i Messias skil-
drat den verldsomfattande betydelsen af Christi lidande: Du död
hvar är din udd, du helvete hvar är din. seger? Den derpå föl-
jande fugan, lofsången till den Högste, har många herrliga, med-
ryekande drag, men stannar åtskilligt nedanom sitt ämne, som
kräfver en rikare solbelysning, mera strålande tack -och lof, ett
mera ur hjertats djup gående tackoffer för den »död, som är
uppsvulgen af segern».

Sista afdelningen vilja vi deremot utan förbehåll loforda. Här
tager den sörjande sonens omedelbara känsla instinktlikt ut sin rätt:
Salige äro de döde som i Herranom dö. Dessa sidor äro skrifna
med det dyrbaraste bläck, verldsmarknaden känner, hjertats. Hvil-
ken salig ro, hvilken öfvermåttan ljuflig solnedgång, stillhet och
tystnad i detta: de hvila sig från sitt arbete. Det är det lilla bar-
nets stilla lycka i modersfamnen, det är den lifströtte gubbens
sista nöjda andedrag, då han går att bäddas i allas vår moders
öppna sköte, som inspireradt uttalar sig i denna hjertegripande
strof, som på en gång lockar tårar i ögåt och längtan i bhjertat,
längtan efter denna heliga djupa hvila, undan all lifvets bittra
strider och blödande missräkningar, hvilan i döden och hvilan i
Gud: Requi. 4

Lysande må utan omsvep kallas det sätt, hvarpå Filh. Säll-
skapets kör framförde sina svåra och «mer än vanligt kinkiga och
fordrande partier. Alla stämmor voro friskå och svällande, sopra-
ner och tenorer stego i höjden med aldrig svikande säkerhet, ren:
het och full yppig tonklang. De brydsamma kontrapunktiska gån-
garne fingo ail den vigt, den reda och precision som fordrades,
nyanserna iakttogos med sällspord endrägt, de mer lifliga satserna
föredrogos med en personlig hänförelse, en önskan att göra sitt
allra bästa, som man icke ofta påträffar. Hr Halléns utmärkta
ledar- och lärar-talang må här rättvisligen harangueras: och kom-
plimenteras. Äfven sällskapets orkester gjorde utan tvifvel sitt
bästa, ’ehuru detta bästa icke alltid var godt nog, detta dock mera
med anledning af instrument-brist och brist på tillräckligt många
i hvar stämma.

Achilleshälen vid detta tillfälle berodde ej på sällskapet sjelft,
utan på dess biträdande, alltså raka motsatsen mot Musikförenin-
gen, som vanligtvis sjelf är sin egen Achilleshäl, under det he-
dersledamöterna, hofkapellet och diverse andra från k. operan
E eller privatlifvet få rädda framgången.

Hr Söderman tycks af detta prof ej lämpa sig för kyrko-
musik. Särdeles hans utförande af tredje afdelningen var olyck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1891/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free