Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på marken. Denna förintelsens gripande text predikas först af
manskör, sedan af qvinnoröster, hvarpå de förenade under orke-
sterns väldiga understrykande af de tänkvärda orden ännu en gång
upprepa dem, hvarefter de från sorg och klagan utbrista i det
klaraste jubel vid orden: Men ditt ord varar evinnerligen. Detta
är en soluppgång, värdig att mäta sig med de mest gripande
musikliteraturen känner, såsom, för att välja populära exempel,
den första kören i »Skapelsen», eller den stora Essdur finalen i
»Vattendragaren». Derpå följer en fuga, hvilken liksom alla de
i verket förekommande, utmärker sig för redbar kontrapunktisk
vetenskap och sinnrik behandling af musikens klangmedel, utan
att dock kunna jämföras med de beundransvärda produkter af lär-
dom och känsla som 17:hundratalets heroer lemnat till efterverl-
dens beundran och — fåfänga efterliknande. N:r 3 börjar med
ett baritonsolo: Herre lär dock mig, pregladt af samina innerliga
känsla af detta jordiskas fåfänglighet, som vi redan beundrat i
andra satsen. Kören upptar omedelbart solistens ord och lägger
dertill sina reflektion2ar,’ som få en frågande, irrande klagan vid
orden: Vid hvad skall jag trösta mig? för att derefter med äkta
tysk Luthersk frimodighet utbrista: På dig hoppas jag, en tros-
viss bekännelse af sann och varaktig verkan. Denna afdelning
afslutas som de flesta andra af en fugerad gats, som här jublar
i all den trosfriska käckhet och liffullhet, som orden betinga: De
rättfärdiges själar äro i Guds hand.
N:o 4, som skall skildra »ljufligheten i Herren Zebaots bo-
ningar» tyckes oss ej i uttömmande grad göra detta. Här är
för mycken modern nervositet, för liten antik ro, för mycket in-
bundet grubbel, för liten gudaenkel klarhet. I detta sammanhang
vilja vi erinra om en svensk musikamatör, som gsgynes oss med
långt enklare medel åstadkommit en långt innerligare verkan med
dessa bibelord, nemligen statsrådet Wennerberg.
N:o 5 är ett svårt och högt liggande sopransolo, utmärkt för
stor och inspirerad skönhet, men också det stundom fallande ur
den enkelt höga ton, som anstår ämnet, ned till operahjeltinnans
mera sensuelt emfatiska skaplynne. ÅAtminstone fordrar detta
stycke en oratoriisångerska af de allra finaste musikaliska egen-
skaper för att hållas inom de rätta gränserna.
N:o 7 bjuder på ett kraftfullt och imponerande baritonsolo,
inramadt i fulltonande körer. Det gäller här de yttersta tingen,
hvilket mystiskt storartade ämne fått en vederbörligt energisk tolk-
ning, om ock tonskalden ej förmått öfvergjuta sina bilder med
den öfversvinneliga idealiska glans, som konstens heroer lärt oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
