Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
bevars! hvem kan inte göra efter det, ett steg fram och ett steg
tillbaks, så är det färdigt!>)
Men den högättade sångerskan kunde kanske funnit mer
tilifälle att utveckla sina bedårande konstnärsegenskaper, om hon
uppträdt i fer solonummer och dessa bättre valda. Nu fick man
blott höra henne i en aria ur Gounods »Cinq- Mars», förut på
konserter sjungen af Selma Ek m. fl. Det säger sig dock själft
att arian fick nytt friskt intresse genom den utmärkta sånger-
skans föredrag, som ypperligt karakteriserar en söndersliten an-
des åkallan af den stjernklara nattens majestätiska ro för att få
lugn i sitt sargade hjerta. Arian efterföljdes rättvisligen af dub-
bel "inropning. MNångerskans deltagande i Lucia-sextuorn funno
vi ej obetingadt lyckligt. Hennes i fransk skola utbildade före-
drag besitter ej den bredd och gravitet, som den italienska serian
kräfver, alldeles oriktigt anse vi det pianissimo som användes vid
höga ass i triolgångarne, ehuru vi väl veta att detta är franskt
»sentiment> och iakttagits på Grand Opéra i Paris alltsedan
Mademoiselle Naus till Madame Melbas dagar. (1840—90). Mer
stil var det i sångerskans Valentine, en rol som dock icke ville
lyckas henne då hon på Arnoldsons sista tid försökte sig deri.
Nyanseringen var här och der mer spontan än trogen de Meyer-
beerska föreskrifterna, adagiot fick ej Gina Oselii breda och
stilfulla legato, men sjöngs naturligtvis con sentimento, liksom
duettens allegro, der det uthållna höga C satte den ej längre
unga sångerskans stämband på ett vådligt prof, som segrande
genomgicks. Passageverket i denna duo fick ett fulländadt utfö-
rande, hvars make man aldrig hört hos någon Valentine på k.
operan. Marcel sekunderade med anmärkningsvärdt lif i hr
Smiths person, som ej turde vara särdeles van vid detta slags
musik men som ypperligt lät partiets. musikeffekter komma till
heders, den briljanta höjningen och sänkningen på två oktaver
från f—F lät en fnysving af förnöjelse gå genom auditoriet. Det
andliga uttrycket var svagare. I detta hänseende föredraga vi
än i dag Anders Willman och Amalia Riego, hvilka vi i fjol
hade nöjet höra i denna beundransvärda "komposition, som på
grefvinnans konsert åstadkom formlig furore, tre storartade in-
ropningar och efter liten hvila att pusta m. m. — den fjerde,
beredvilligt efterkommen af de populära exeqverande, som nego
och böjde på sig i oändlighet under publikens hänförda handge-
mäng.
Mindre framstående nummer voro hr Lejdströms Almaviva
(tredje aktens aria ur Mozarts Figaro), alltid dock öfverlägsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
