Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
enkelt och enkelt storartadt, antikt i sin lugna, beherskade full-
ändniog. Den hyllning, som efterföljde detta glansnummer, kan
ej beskrifvas, den slutade ej efter upprepade inropningar, bisse-
ringar, utan måste nedtystas genom programmets fortsättning.
Var detta slutet af den Willmanska konstnärsbanan, så var det
succes pyramidal, och en succes af en utsökt societet, ej Bianca-
buller och militär- och knodd-extas.
De nummer under hvilka hr Lundqvist satt och hvilade
voro ej många och kunde ha varit borta, särdeles Gounods Je-
rusalem, der Amalia Riego, Math. Taube och äfven Siri Wolf
rättvisligen triumferat och der nu en ung operadebutant höll på
att skrika sig förderfvad. Fröken Zetterbergs deklamation var
lågmäld, men värd att höra, hon visade sitt nva förvärf: mellan-
register i ea god dager, känsla och godt hufvud bjuder hon all-
tid på. Poemet var försvarsvänligt och kavat, dock med många
ljufligheter bemängdt, som väntas kan af hr Wirsén. Fru Öst-
berg i sin gröna konsertkjol, som tar sig bäst ut vid dager,
sjöag med hr L. det kända samspråket ar Valkyrian, der tidn.
D. N. godhetsfullt åtagit sig att bortförklara vidrigheten af att
bror och syster gå i brudstol och föda operahjeltar. Den sven-
ska öfversättningen var väl tam och ej nog konstigt Wagneristisk.
Två inropningar lönade de utförandes tusen utrop.
Fröken Siednoer sjöng och spelade och vände noter — till
allmän belåtenhet. Hr Henrikson passade som skugga bättre
än hr Lundqvist skulle ha gjort och sjöng vederbörligen gråt-
mildt: Une ombre tient si peu de place, utan att kunna beveka
tull-öfveruppsyningsmannen Karon Willman. Utgången i trap-
porna, hörde man höga rop inifrån salen och befarande en gräs-
lig instörtning af estradens golf störtade publiken tillbaka in i
salen och fann der till sin fröjd golfvet helt under hr Lundquist,
som, som bäst var i färd med sitt europeiskt ryktbara: >»Du
gamla, du friska». Måtte hr Lundquist omvändt rätt många
Brasilie-farare med sitt trovärdiga: »Ja, jag vill lefva, jag vill
dö i Norden!»
Syn för sägen att fosterlandet ej utmagrar!
De mindre konserternas stora flod upptager för denna revy
främst hr Erik Åkerbergs i M. Akad. hållna (3 Mars). Den var
förvånande talrikt besökt, men endast temligen lyckad. Början
var ett rent misstag; att med en relativt liten och oöfvad kör
våga sig på studentsångens och operakörens bataljhästar Vikin-
garne och Olav Trygvason, straffar sig sjelft. Derefter syntes
på estraden en >»ursäktare», som alltid mottagen med blandade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
