Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från Parkett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Parkett.
Redan på 20:talet klagades öfver den tidens »Dramatiska
Theater» på samma sätt som nu öfver nittiotalets. >»Den stora
tiden» var förbi då också, och från den qvarlefde endast Lars
Hjortsberg, hvars uppträdanden mot slutet af detta decennium.
dock blefvo allt sällsyntare. Om ett stycke gjort någorlunda lycka,
hette det att detta var förhållandet »med hänsyn till de mer in-
skränkta krafter, öfver hvilka Dram. Theatern nu för tiden dispo-
nerar». Dessa »mer inskränkta» krafter voro just de, hvilka man
i våra dagar framhåller såsom tillhörande »den stora tiden» och
med hvilkas skuggor man krossar så mången knoppande förmåga:
Sara Torslow, Charlotta Erikson, Åbergson, N. W. Almlöf, O.
V. Torslow, Sevelin m. fl. I sammanhang med denna klagan
öfver >»inskränkta» skådespelarkrafter stod då som nu bekymret
öfver repertoirens beskaffenhet, som — då som nu —- ansågs föga
värdig landets främsta scen. Bristen på värdefulla s. k. >sven-
ska original» förklarades ha sin grund 1 att svenska vitterheten
»ännu står i sin knoppniog». Detta yttrande fäldes samma år
Frithiofs saga utkom, då Tegnér, Wallin, Stagnelius, Franzén stodo
på höjden af skalderykte, en »knoppningstid»> som sedermera i
literaturhistorien fått öfverskrift: svenska literaturens guldålder.
Så ser man hur liten hvar tid är inför sig sjelf och hur stor —
inför efterverlden. Vi nämna detta icke med den underförstådda
antydan att vår tid skall i framtiden få godt af denna »verkan
på afstånd». Vi vilja blott söka något skingra de rosenröda dim-
mor, som af en välmenande panegyrik lagts öfver hänsvunna ti-
der, som, sedda med sin egen samtids brillor, riktigt nog te sig
helt annorlunda än man blifvit van att skåda dem. Man ser då
bl. a. hur Ika saker och ting dock äro i alla tider, trots alla
förändringar både på yta och djup. Äfven på denna tid fram-
fördes klagomål öfver hur illa »det högre skådespelet» vårdades
å Dram. Teatern. J. E. Rydquist förebrår bittert vederbörande
styrelse att den i denna väg på halfva tjugutalet blott upptagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
