Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Stockholmsjournalismens första karnveval, af Alvar Arfwidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
I alla harmonier skall det ju dock finnas någon disharmoni.
Disharmonien på publicistkarnevalen det var vicomte-episoden.
Man mötte under qvällen den ene efter den andre ur corps
diplomatique, med eller utag damer. Men vicomten! Hvar fans
vicomten ?
Ahl! Ändtligen!
Se der, uppe i logen, ha vi det populära ansigtet, distingué
som ingen annaas. 385 år och alltid lika ung, 85 år och alltid
till finnandes vid nöjets hof! Den vicomten! Den vicomten!
En af hrr festkomiterade anmärker, att diplomatiens doyen
på sänd inbjudan svarat med ett artigt beklagande, att helsoskäl
hindrade honom. att antaga den. Men der är han ändå, den char-
mante mannen! — tant mieux!|
Publikens uppmärksamhet bytes emellertid i förvåning, då
doyen’en reser sig, hvarvid det upptäckes, att han bär... balett-
klädning. Och ännu större blir förvåningen, när doyen’en — det
är just då orkestern spelat upp för Philochoros — horribile dictu
dansar in på arenan i elastiska, koketta pas.
Det löper ett sorl genom salongen:
— Han dansar ju förträffligt!
Excentriciteten måste emellertid afstyras. Men innan den
är afstyrd, har vicomten hunnit dansa sitt solo, för att sedan för-
svinna lika mystiskt som han kommit.
Sapristi, det var ju inte vicomten!
Och det var det värsta. Hvilka perspektiv till diplomatiska
förvecklingar, till notvexlingar utan ände öppnade sig ej nu!
Ty Portugals generalkonsul, den nyss hitkomne, hade betrak-
tat balettscenen med olycksbådande min. Han bet sig hårdt i
läppen, och franske ministern Millet såg lika betänksam ut som
Österrikes militärattaché, grefve v. Herbertstein.
Och, sanningen att säga, kände man sig underlig till mods
litet hvar, ty man erinrade sig det tillfälle, då H. M:t Konung
Kalakaua in effigie roade en varietépublik — om det nu var i
Göteborg eller i Kristiania, eller i sjelfva Trosa, det erinrar jag
mig inte — och Hawaijs officiella representant i Stockholm ho-
tade oss med Hawaijska flottan.
Men vicomten sjelf, hur skulle han ha upptagit det hela?
Om doöyen’en bland diplomaterna i Paris, i London eller i
Berlin på en maskeradbal skulle ha figurerat såsom dansös af...
jag vill inte precis säga pågon vild chahut, men en dans i den
gladare genren, så tror jag nog att vederbörande blifvit en smula
förtörnad.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
