Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Stockholmsjournalismens första karnveval, af Alvar Arfwidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
Hufvudet är tillbakalutadt . . . drömmer hon? lyssnar hon
till valsrytmerna derinifrån? ... de äro af Ivanovici ... det lju-
der som ett sakta framvällande jubel, hvars dur-ackorder stundom
vilja glida öfver i moll ... Valsen dämpas, några repliker vexlas,
långsamt, med half röst ... så bryter melodien åter fram i en
codas stormande crescendo. Och sultanan lutar å nyo sitt hufvud
tillbaka, medan den blottade armen lägger sig öfver kavaljerens
och en släpande bugtning med solfjädern för till honom en doft
från det stenkolsglänsande hår, hvaraf ett fint knippe skiljt sig
och nu som en orm gjuter sig kring en bländhvit, eggande skuldra
... Flirlation har en författare kallat >»le péché des honnétes
femmes>.
Och du, Carmen! Jag sökte dig, ty jag visste, att du var
att finna der ungdomsglädjen stormade vildast. Men hvarför dolde
du ej också dina ögon, Carmen? De bränna, dina ögon, du lilla
vildfogel! Betrakta José! Han bär ondt i sinnet mot toreron.
Stackars man, så går det, när en balkavaljer består sig med lyxen
af ett hbjertal ...
Äfven en karnevalsnatt har sin poesi. En särskild poesi.
Det reciteras väl mången Bacchi-dityramb, och Venusberget har
der sina sångare, men det diktas också poemer, små poemer, om-
väfda med den flyktiga stämningen af några minuters lycka, poe-
mer, der första raden kanske skrefs af flirtation, den sista af Car-
mens lidelse.
Men brytom upp innan poesien hunnit bytas i prosa!
Det ligger redan sol öfver boulevarden, der vårmorgonens
ljumma vindar bölja fram.
"Då vi trädde dit in i går qväll, var det festernas tid. Sä-
songen lefde. Och nu...
> Madame se meurt, madame est morte!»
Våren är här, sommaren väntar. Skogen väntar, och hafvet
och den ljusa natten under blommande lindar, vid nyslaget hö.
Sommartankarne, sommardrömmarne!
... Min Gud, hvad man blir sentimental vid den här tiden!
Ni småler, jag anar det. . Jag skyller på vårmorgonen.
Före mig hade den ene efter den andre af herrar komiterade
begifvit sig af.
De syntes alla förnöjda, och aldrig såg jag ett så tjufpojks-
NH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
