Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Till dagens politiska krönika, af A. O. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RDR POSER ENTER EERSREEE ERE EE EEE OARAEO ERE EEK nn FER
288
ingen fruktan för det befarade penningväldet. Ingenting är
så litet stationärt som silfver och guld. Myntet, ej för ro
skull rundt, rullar från den ena till den andra fram och åter.
Om någonting däremot är stadigvarande, är evigt, så är det
väl intelligensen, fläkten af Guds: ande, och hvar eller under
hvilka förhållanden som helst glömmer hon ej sin gudom-
liga rätt».
Medeltidskrokanerna hafva vi kvar men — intelligen-
sen? Vi erinra oss någonstädes hafva läst en liflig skildring
af, huru redan i den första efter representationsreformen sam-
manträdande riksdagen det osaligen aflidna presteståndet synts
åter resa sitt svarta hufvud — såsom uttrycket löd på den
tiden — och från en af reformens ifrigaste försvarare fram-
kallat utropet: Hafva vi drifvit ut djäflar med Belzebub?
Och huru långt är likväl ej afståndet från den riksdag som
då fans till den nuvarande! Nu beherskas riksdagen af
denna svarta skugga och det hedervärda bondeståndet i båda
kamrarne håller som bäst på att »uppfostras» af biskop
Billing och drabanter.
Det är två partier som hafva allt skäl att vara nöjda
med ställningen. Först och främst de klerikala, som sitta
vid de egyptiska köttgrytorna, och vidare de intransigenta
d. v. s. hufvudsakligen socialisterna. Helt naturligt drifves
under nuvarande förhållanden all verklig opposition, alla
vänner af allvarsamt menade reformer antingen till samarbete
med den enda befintliga partigrupp, som gör opposition i annat
’ än fraser och i annat än geschäftets intresse eller ock till dem,
som utan att bilda någon grupp hvar för sig svära öfver
tillställningen utan att anse det mödan värdt att göra något
därvid annat än låta de styrandes själfviskhet löpa linan
ut. Bismarck yttrade en gång, att han skulle krossa fram-
stegspartiet mellan socialister och konservative. I fall man
egde rätt att misstänka våra styrande för någon illtundig
statsmannavishet, skulle man kunna tro dem syfta till
samma mål. Och jämför man vår liberala riksdagsopposi-
tion med det tyska framstegspartiet, så synes det ligga mera
rimlighet för ett slikt försök af våra små Bismarcksdyrkare
än af den store kanslern själf. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
