Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Till dagens politiska krönika, af A. O. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
made folk af arbetsklassen till min gård. Nå? frågade man
mig, liksom man frågat de föregående dagarna. Lugnen er,
det går, svarade jag, fast jag själf hvarken var lugn eller
troende. Men om det inte går? > frågäde man med allt dof-
vare stämmor. Då går det bestämdt om ett år, förutsatt
likväl att vi förhålla oss värdigt och att det allmänna lug:-
net ej blir stördt, svarade jag och med denna text till in-
gängsspråk höll jag en liten predikan. Men vi bli icke
lugna, icke en minut vänta vi, afbröt man mig, innan jag
ligor säga amen — — Döm då, hur lycksalig jag måste
ba känt mig, när frågan gick igenom! Ett skyhögt fjäll
föll från mitt bröst och det var som hade jag fått lifvet
andra gången». Stackars folk af a rbetsklassen! -
En af de förulsättningar, från hvilka repiestntatione
förslagets tillskyndare utgingo, var att på landsbygden skulle
|
las en hel del herremän samt för öfrigt bönder, som skulle
låta leda sig af stadsintelligensen. Den förutsättningen har
slagit grundligt fel. En annan var, att i städerna penninge-
och tjänstemannaintresset alltid skulle vara förenadt och för-
enadt beherska valen. Den förutsättningen håller ännu streck
i småstäderna men i storstäderna hota förhållandena allmera
att te sig annorlunda. Därföre fick man ock från de gamla
liberalerna i de Geerska stilen under denna riksdag fram
det bekanta förslaget att inskränka storstädernas representa-
tionsrätt med bibehållande af småstädernas. I följd af bön-
dernas glupskhet gick det om intet, men den rörande offer-
villighet, med hvilken storstädernas s. k. radikala element ’
gingo i den fällan, är obestridligen bland de nöjsammaste
dragen i denna uppbyggliga riksdags historia. Herr de
Geer och hans tillskyndare missr -äknadeé sig således på bön-
derna — men bönder kunna uppfostras, säger herr Treffen-
berg och hvad han menar för uppfostran behöfva vi knapt
fråga hans själsfrände biskop Billing om. Och slädernas
radikaler kunna ju stäckas. De enda som på representa-
tionsförändringen blefvo fullständigt narrade, det var ideali-
sterna, bland arbetarne och af Blanches skola. Lyder det
icke som ett utsökt hån öfver hvad vår riksdag blifvit, när
man nu läser följande ord af Blanche:
» Vackert nog om man blir kvitt de gamla osmältbare
medeltidskrokanerna, och man blir det genom själfskrifven-
hetens afskaffande. Men man sätter dit guldpåsar i stället,
säger man, Bah! de låta väl växla sig, tänka vi och känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
