Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Konst och politik, af Hardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MM "&
SA
293
bilder, har icke kommit våra hjärtan att vibrera. Och den nu med
en gång vaknade fosterlandskärleken, som post festum ger sig till-
känna genom försvarsinsamlingar och cirkusföreställningar, är väl
ej af det ailra uppriktigaste och mest uppoffrande slag — om
också historiska bilder ingå i programmet.
De olyckor och sorger som i stort och smått under en följd
af år öfvergått våra provinser och städer hafva icke häller lagt
sig mer betungande öfver våra sinnen, än att vi med lugnt mod
fortfarit med det myckna festande som vi inom hela landet, och
icke minst denna karnavalsvinter, varit vittne till. Och den
ständigt nya tillökningen af förlustelseetablissementer i hufvud-
staden vittnar högt under tonernas ljud om vår sorglöshet.
Man skall nu fråga, hvilken är då denna stora bedröfvelse
eller sorg som hemsökt oss? noch jag vill svara: Denna olycka
har statsmakten under lång tid förberedt, den har, trots alla var-
vingar, inträffat. En af de vigtigaste institutioner för svensk
odling, ett forum för konstens förnämsta appel!erande till nationen
har lämnats för vind och våg eller åt sitt öde. Jag menar natio-
nalteatern eller nationalteatrarne. — Om de också åtnjuta nåden
att kallas kungliga, liksom förr, hafva de förvandlats till privata
företag, hvilket icke kan vara rätta planen för dessa teatrars
nationella och fullt konstnärliga betydelse. Det kungliga namnet
— månne det kan göra något till saken? Väl vore, om konstens
suveränitet beherrskade dera allt framgent; vi vilja hoppas att så blir!
Folket skall ej förgäfves ropa efter »panem et circenses»
om också brödet för folket har blifvit något dyrare och skåde-
spelens aera hufvudsakligen kommit att utgöras af den godtköps-
repertoar som den enskilda företagsamheten på våra privatteatrar
hufvudsakligen måste sörja för, för att kunna bestå, lämnande
åsido det mästa af det värdefulla, som i stället ofta borde pryda
nationens förnämsta teatrar och uppfostrande inverka på dessa
teatrars framstående både adepter och artister.
Med de pänningar som för några år sedan flerfaldiga gånger
bortslösats vid några dagars festande för främmande furstar hade
nationalteatrarne kunnat understödas för långa tider. Innebörden
af det gamla ordspråket »noblesse oblige> borde väl lika fullt
tillämpas vid intresset för nationel konst och för våra national-
teatrar, som för att ära främmande eller egna furstar, huru fram-
stående de än kunna vara. i
Genom det arrangement som teaterkonsortiet för uppbyggande
af ett nytt operahus vidtagit har visserligen statsunderstöd och
andra subsidieförmåner beviljats operan, och en gammal konstinstitu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
