Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Konst och politik, af Hardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Så vigtiga frågor som t. ex. bebyggandet af våra nya stads-
delar, beträffande ändring och försköning af de gamla stadsdelarne
och de lämpligaste platser för uppförandet af projekterade mo-
numentala byggnader, föranleda ju ganska ledsamma meningsskiljak-
tigheter, hvilka på grund af det ofta omogna i alla dessa planer
och det icke alltid systematiska i allt hvad som rör ordnandet
af våra dyrbaraste monument och minnesmärken i landet, alstra
ofta missnöje, och när sådant uppstår ha vi också fullkomliga
bevis för att vi i det som rör vår svenska konst, och det foster-
ländska som bör vara hufvuddraget i denna konst, icke äro på
det klara med hvad vi ämnat, kunnat och bort göra. Att vi
råkat in i duperingens och humbugens luftström, det står fast;
och det är i stort sedt en af de stora olyckor som Bemsökt oss,
just när vi skola till att verka i stort; och denna stora sorg
hvilar icke allenast som ett ovädersmoln öfver vårt färg- och
hållningslösa lif i allmänhet, den hvilar också qvätvande under
vår gråblå horisont och sträcker sig öfver alla konstens områden,
äfven öfver teatrarnes. Bland alla våra konstförhållanden står
för närvarande måhända det musikaliska högst, d. v. s. konsert-
väsendet som både i val af god repertoar och godt utförande
svingat sig upp till en erkännansvärd position. Härmed får
dock icke operaverksamheten förblandas, hur aktningsvärd den
än må vara.
Vårt lands oförgängliga naturskönheter inverka icke stort på
vårt skönhetssinne, det krymper allt mer ihop, dignar mot mar-
ken och gräfver sig ned i dyn, medan vi, likt dårar, ideligen
bygga tornspirer på de festa af våra hus. — Hvart peka de?
— Icke mot det högas symbol, utan mot skrytet! Vi excellera
gärna i det absurda och ofta i det fula. Ensemblen ser ändock
rätt bländande ut, och det är den som bedrager oss.
Det är kändt, att vi i Stockholm, landets hufvudstad, med
undantag af ett par architektoniska mästerverk, icke äga några
monumentala byggnader som förråda att man under de närmast
förgångna århundradena eller under detta sekel förstått hvad
skönhetssinnet egentligen kräfver för att nationelt utmärka natio-
nens hufvudstad. Skrytet öfver densamma har alltid varit stort
och öfverdrifvet. Ha vi fått några väl disponerade och välskötta
parkanläggniogar, hvaraf de stora städerna i utlandet öfverflöda
och hvaraf de äga betydligt både skönare och större urval än vi, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
