Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Konst och politik, af Hardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
skönt och lärorikt, men de stora pauserna i arbetet skola fyllas
af intressanta skisser och motiver från fosterlandet — de andra
pauserna likaså med hvad som bjudes’ därute. Visst är målar-
konsten den universellaste bland konster, men den blir ej mindre
universell därför att den är nationell. Lyckligtvis inse våra
konstnärer bland målarne detta allt mer och mer, och de hafva
vunnit terräng både i hemmet och utlandet just genom att vara
svenska. Största vinsten ha våra landskapsmålare beredt oss.
Historiemåleriet (det fosterländska, det på fosterlandskärlek
inflytelserika) har sorgligt nog råkat i misskredit; det är den s. k.
moderna naturalismens och realismens fel. Därför kan man icke
nog ifrigt uppmana våra historiemålare att vända tillbaka till det
fundament som restes af idealisterna och t. o. m. romantikerna, och
på så vis skola konstnärerna fiona möjligheter i och till allt.
Det är komiskt, man drar på munnen t. ex. åt professor
Sandbergs Gustaf Vasa-taflor och andra historiska »gubbar», och
det kan man godt göra utan att skämmas eller utan att såra den
gamle mästaren hvars stoft sofver i grafven eller andra som gå
här och vanka och också måla historiska gubbar från Vasatiden; men
så hafva vi ju ett motsatt vackert exempel i honom, som ändock
förstår att både därute och här hemma göra lycka med »QCarl
XIlI:tes likfärd»> och han som gjorde sig ett namn med »En bhjeltes
död». Äro icke dessa exempel talande bevis för min sats? —
Vi hafva liksom en rädsla för att se i stort i allt som rör
konsten, likaså i målarkonsten ; med andra ord i allt det nationella;
det är felet! När man sträfvar framåt vill man rätta på tiden,
men då skall man också rätta sig efter konstens kraf, så går
tiden i jämbredd med konsten och konstnärerna. Konstnärerna
måste skingra den oro som plågat dem, de måste återvända så
ofta som möjligt till fosterlandet, lefva upp i våra gemensamma
och i sioa egna minnen!
Hvilken anda har farit isynnerhet i våra målare, hvilka från
början hafva baft anlag just för det stora bistoriemåleriet? I
Frankrike, Belgien, Italien, Österrike och Tyskland stå ju oupp-
hörligt djupt tänkta och präktigt utförda historiemålningar på
konstnärernas staffier. Alla stora och små utställningar gifva
vittnesbörd därom. Och för vär publik är ju, bland andra ut-
märkta målningar som vi i Stockholm fått skåda, Munkaczys
härliga mästerverk: »Christus inför Pilatus» en tillräcklig illustration.
Endast ett par svenska konstnärer hafva infriat sina löften
i den riktning jag talar om, — huru — vill jag här ej inlåta
mig på att våga bedöma. Här vill jag endast påpeka det sorg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
