Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Konst och politik, af Hardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
|
|
|
Md
tl
298
liga faktum, att våra målare i allmänhet, trots medfödd talang
och ursprunglig böjelse, liksom tvingat sig ifrån hvarje tanke
på både svensk- och världshistoria och förlorat sig själfva och sin
konst i ett famlaude bland alla slags små ämnen från lifvet om-
kring oss. På det sättet bli de svaga på alla punkter och hur
har det kommit därhän? — Jo, de så kallade moderna rea-
listerna, både inom de bildande konsterna och framför alit inom
literaturen, hafva äflats om att göra narr af och att slita sönder
hvarje inspirerad tanke, som vågat hvila på en stor, tragisk,
politisk, tankediger, frigörande historisk tilldragelse.
Icke ens de små karaktäristiska genrebilder, som historien
i så rikt mått 1 sina smärre episoder har att bjuda på, fick leka
en ny-modern konstnär i hågen. Och denna onaturliga afsmak
har slagit rot hos allmänheten samtidigt med liknöjdheten för
det stora skådespelet på scenen, därför att en hop städade och
talangfulle smädeskrifvare, falska konstdomare och ignoranter
hafva uppträdt såsom omvändelseprofeter. Falska profeter alle-
sammans! —
Huru ofta hafva vi icke i utställningslokalerna här hemma
bland publiken sett ny-moderna s. k. »förståsigpåare» med bi-
noclen för ögat noachalant skrida förbi något större historiskt
måleri under det på förhand efterapade och inlärda uttrycket:
»hvad är det där för gubbar?» och så utan vidare skyndat
till den nakna qvinnostudien, som ofta ganska illa tecknad och
målad dock i främsta rummet tilldragit sig deras uppmärksamhet.
Det påminner mig för resten om ett drag af en numera
afliden, på sin tid känd kritiker, som hade för vana, vid åter-
vändandet från punschsalongen till teatersalongen efter slutad
mellanakt, att alltid komma för sent och dymedelst störa publi-
ken. Vid uppförandet af en svensk historisk pjes fick han, då
han en gång som vanligt inträdde i salongen, långt efter sedan
ridån gått upp, plötsligen syn på Gustaf II Adolf, hufvudpersonen
i stycket som först visade sig i styckets andra akt och nu en
god stund redan varit inne på scenen, hvarvid kritikern högt
utropade: »hvad är det där för en djefvul!> Han var själf döf
och antog naturligtvis att alla åskådarne liksom själfva kritikern
voro lomhövrda.
Ett af de ädlaste grunddragen för fosterlandskärlek är sym-
pati. Sympati för sitt eget land och sitt eget folk och dessas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
