Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Konst och politik, af Hardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var i sista minuten man räddade Ericssons stoft från
ett fiasko i mottagningsceremonielet, och det slutliga utförandet
af denna högtid var så glanslöst som möjligt från statens sida;
och hade icke det svenska folket, hvars hjerta klappade varmt
för fosterlandets ärofulle son, gått så godt som man ur huset för
att från Stockholms redd följa honowm ända till hans sista undan-
gömda hvilorum, så hade det varit bättre för John Eriesson att
få hvila i den jord i det fjerran fria land der han utfört sina
stordåd. Dessa här omtalade stora fester, så väl emottagandet af
tyske kejsaren som af John Ericsson, hafva så till vida med
svensk konst att göra, att vi vid dessa tillfällen, liksom tillförene,
till full evidens bevisade vår och våra myndigheters oförmåga i
den dekorativa konsten och all sorts »egprit darrangement»> för
att kläda en stor stad i festskrud. Äfven med små medel borde
annat kunnat åstadkommas.
När den ädla, högt religiösa känslan af sympatiens heliga
makt icke i stort, det vill säga: hos alla lefver bland folket, då
kan heller icke vara att förvänta, att sympatien för det ädlaste
som himlen skänkt menniskan, näst gudsfruktan, nämligen njut-
ningen af konsten, som också är religion, sant och ärligt skall
bemäktiga sig nationen. Derför har, måhända, under samma tid
som öfverklassen i lugnet under den långa freden suttit vid sina
fyllda grytor och materielt födt och pyntat sig, också konstens
heliga flamma allt mer och mer brannit ned i lampan, och har
behöfts och komma att behöfvas de största ansträngningar för
att hålla benne vid lif, på det hon icke alldeles må slockna, utan
tvärtom i en snar framtid åter famma upp i full låga och sprida
sitt ljus öfver hela landet. Af dessa orsaker har också vår teater-
konst ifrån inspireradt lif glidit ned från sin högre ståndpunkt
till detta lägre plan, der konstutvecklingen förlorat sin allvarliga
karakter och bemiängt sig med den nyare tidens humbug och
varietékonst.
Det har sett ut som om allmänheten endast följt sin ny-
fikenhet och för denna lätta förströelseåtrå hade visat ifrån sig
den verkliga konsten såsom öfverflödig under vår nyare utveck-
lingsprocess. Men dålig teaterkonst är fullkomligt obehöflig för
vår utveckling; hellre då stänga alla våra teatrar! Men en god
scenisk konst, som sträfvar till fullkomlighet, den är en klar
källa ur hvilken vår själ och vårt hjerta hemta vederqvickelse
och näring; och för en sådan konst hafva vi förlorat sympatien!?
Huru är detta möjligt?
En sjuklig förvirring har gripit oss. Sedan fere år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
