Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Konst och politik, af Hardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
hafva våra hjertan kallnat för det ideella och sublima inom kon-
ster, vi hafva insupit de moderna naturalistiska författarnes öfver-
drifter, deras förakt för det upphöjda i religion och moral och
märka icke att vi på detta sätt underminerat den mark vi trampa
och som vi önska måtte bära oss och gifva oss goda skördar.
Men denna jord remnar under våra fötter och skall icke allenast
eluka oss i förtid, lefnadströtta som vi sjelfva gjort oss, utan
också våra barn skall hon i förtid skörda, generation efter gene-
ration, om vi icke söka de kraftiga och stärkande botemedel,
hvilka återföra oss på de vägar der sanning, lefnadsvishet och
lifsglädje stråla emot oss.
Näst religionens helande kraft — en kraft som är nedlagd
i hvarje menniskobröst, om ock sökande sitt uttryck i olika yttre
former, och i hvarje ädel form Gud behaglig — finnes icke en makt
så stor, inflytelserik och lifgifvande som konsten i alla dess upp-
höjda former. Och ingen konst är mera tilltalande, lättfattligare
och försoningsmäktigare än den sceniska konsten, rätt skött och
rätt utöfvad. Dåligt understödd, skött och utöfvad, är hon för-
derfbringande. Denna mäktiga konst utöfvar "en kraftfull och
oupphörlig pånyttfödelse, som väcker hela nationer liksom indi-
vider till eftertanke och dåd. — Ha vi förstått detta? — må-
hända för icke så länge sedan. -— Men under de sista decennierna
ha vi ansträngt oss för att slita sönder den gyllene boja som
sammanläkande oss med den sanna konsten och i stället låtit
snärja oss i de sköra band som den låga och intetsägande konsten
gång på gång ovärdigt knyter samman. Det är skarf på skarf, knut
på knut och derför ett skört godtköpsband i alla slags urblekta
färger. — Intresset för den sceniska konstens högsta uppgifter blek-
nade vid foten af tronen och likgiltigheten blef det smittande gift-
ämne som grumlat värt blod. »Ädla skuggor, vördade fäder» hafva
bannlysts från scenen. Tiljan nedtrampas af idel moderna lumpna
gestalter. Om också scenen skall återgifva bilder af vårt eget
genomlefda lif och låta våra egna dygder vch laster skrida oss
in på lifvet för att väcka våra bättre känslor eller vårt löje, skall
man derför tro att scenen ostraffadt kan bannlysa de stora bil-
derna från förgångna tiders händelser eller de store hädangångne
författarnes karakters- eller sedemålningar? Tror man, att man i
något afseende kan lemna de stora förebilderna i sticket? Bilder
och föredömen som uppfostrat folken och skådespelarkonstens
bästa utöfvare!? Bilder och föredömen, hvilka skola tala till
folken och undervisa dem!? — Det stora dramat kan väl väcka
revolutionärer (och väl är det, när sådana behöfvas) men ej anar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
