Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En farlig dröm, af Kolon (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
alltid kapriciösa i början, men det ger sig nog, Så, nu
spelas det upp igen. Jag tror vi nu gjort vår pligt häruppe
och tryggt kunna gå ner och få vår lilla grogg i herrarnes rum.»
Pastorn kände en stark lust att stanna uppe och se på
de dansande, men han teg och följde sin värd.
Där nere dracks och spelades kort.
Pastorn sjönk ner i ett soffhörn, där han blef sittande
hela kvällen och såg på. Han rökte den ena cigarren efter
den andra, men afböjde att dricka, ty blodet sjöd kokhett i
hans ådror. En naggande oro ville drifva honom bort från
alltsammans, för att ostörd kunna få blicka in i sin dröm-
verld. Men, nej, den skulle icke tillfredsställa honom längre.
Verkligheten — fast det var galenskaper alltsammans: Hand-
lade han klokt så drack han sig dödfull, för att komma ifrån
ett medvetande, som hotade att beröfva honom besinningen,
och vaknade i morgon sig själf igen med kopparslagare och
hvardagsgnaf. Ah — den där musiken däruppe! Med så
dant lif han dansat under sin studenttid! Om han bara en
enda gång finge sluta henne i sina armar — kanske skulle
förtrollningen då brytas.
Han sprang upp. I detsamma kom matbud.
»Fy fan, bror pastor, hvad du varit tråkig hela kvällen»,
ljöd i korus under det herrarne bröto upp för att begifva
sig till matsalen. »Men hvad går åt dig, karl, du är ju
hvit som lärft i synen!»
»Nej han har varit blodröd hvar gång jag sett på ho-
nom», ljöd en annan röst.
»Du är sjuk, bror. Far du hem — men först en sup
och en smörgås.»
Men pastorn kunde icke äta. Han gick ut och stälde
sig på verandan, därifrån han kunde se in i den upplysta
salen. Hon syntes icke till någonstans — kanske var hon
i sidorummen. Han vände sig otåligt om. Ja, hvarföre
stod han också där och spejade efter henne. Bäst vore att
han begåfve sig hem — hem till sin hustru och barn och
kon, som skulle kalfva och grisarne, som måste ut på bete
för att de icke skulle få trikiner, ehuru det var att befara
att de gingo och rotade i åkrarne, och inhägnaden i kalf-
hagen som den fläckiga stuten sparkat ned och som måste
upp igen.
Han kunde för sin inre syn se hur komministergården
låg där och badade i månskenet, tyst och stilla, ty ailt sof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
