- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1891 /
307

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En farlig dröm, af Kolon (forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En farlig dröm.

(Forts.)

Pastorn stod och stirrade efter henne och tog sig med
det förra plågade uttrycket om pannan.

»Ja, ja, pastorn är mannen alt uppskatta en så full-
blodig skönhet», småskrattade baron.

Pastorn rynkade ögonbrynen. Skönheten? Nej, det var
likheten som slagit honom — likheten med en dröm, aflad
af det ensamma lifvet därute i skog och mark och närd af
ett passioneradt otillfredsställdt behof af lycka och njutning.

»Son min är alldeles förälskad», fortfor baron. »Se
bara med hvilken fart han sätter efter dem! Hm — han
blir afsnäst tror jag. Jo, jo, hon kan det också, den lilla.
Men, oss emellan, hon menar nog intet med det — hon har
till hälften gifvit sitt löfte — ja, pastorn förstår, detta är
en hemlighet så länge», tillade han godmodigt och stack sin
arm under pastorns, för att föra honom med sig.

»En hemlighet, som alla tycks veta om>, log pastorn
med sitt styggaste leende.

»Nå, nå, pastorn, inför goda vänner pratar man lätt
bredvid munnen. > |

»Ja, och ju fler som veta om det, ju svårare blir det
sedan för kontrahenterna att göra saken om intet, ifall någon
af dem skulle åtra sig.»

Baronens magra, röda ansigte, omgifvet af krithvitt hår
och med en liten mustasch, hvilken som en hvit bomulls-
tapp satt i allt detta röda, blef blågredelint. Han bet sig i
läppen och sneglade åt sidan med sina mattblå ögon —
hade någon hört pastorns. yttrande?

»Nej, tro för all del intet sådant. Hvad son min an-
går, kan ju lite hvar se hur galen han är i henne, så han
ångrar sig nog icke. Och hon —-— nåja, små flickor äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1891/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free