Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En farlig dröm, af Kolon (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till mods såsom aldrig tillförene, både sorgsen och glad.
Det var de dumma nerverna.
»Kär! Jag älskade en gång någon som var förvillande
lik er — knapt så älsklig, men en passionerad, hängifven
kvinna. När jag så här blickar in i era ögon, är jag nä-
stan färdig att tro, att ni är hon.»
Hon gaf till ett rop.
»Gud, så rädd jag nu blir! Hon är död och jag går
igen i henne.»
»Så barnslig fröken kan vara. Stackars lilla fogel, så
ni skälfver. Se så lugna er nu, den jag menar var endast
en drömbild, till i min. fantasi. Ett underligt öde har låtit
er födas i min drottnings gestalt, men ett ännu underligare
öde förde er i min väg.»
Så småningom hade de hunnit ut till parkens gräns.
De stannade i skuggan af några björkar; framför dem löpte
landsvägen såsom ett :bredt, hvitt band i månskenet och på
andra sidan därom stod skogen, än i dunkel, än i ljus.
»Ser ni skogen — skola vi icke gå ditin?»
»Jag vet inte, är det icke hemskt?»
»Nu blir fröken barnslig igen. Ser fröken jag vet ett
ställe därinne där det växer en sällsynt blomma. Om man
lyckas finna henne en natt som denna, så glömmer man
sedan - för hela lifvet alla sorger och kval, för att endast
minnas den outsägliga lycka man den midnattsstunden med
blomman i sin hand erfor.»
Nej, nu gycklade han bestämdt med henne. Med en
min af lugn, täck värdighet rätade hon på sig.
»Nej, vet pastorn det tror jag då inte. Jag är lättskrämd
och en smula mörkrädd, men visst inte så barnslig som de
flesta tro. Oftast är det en fint af mig att göra mig sådan
— för att få läsa böcker och se teaterpjeser, som jag annars
icke skulle få. ’Hon begriper det i alla fall icke’, säger
pappa och lilla mamma skakar på hufvudet, men låter mig
hållas — naturligtvis när pappa och flickorna sagt det. Och
så har jag fått läsa en hel del af Edgren och Strindberg
och allesammans, så vet pastorn, jag är rätt försigkommen.
Inte är det värdt att gyckla med mig.>
»Gyckla!»
Han såg ned på henne med sitt mest själfulla och be-
dårande småleende. Hon försökte vända bort blicken, småle
och känna sig obesvärad, men såsom magnetiserade sjönko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
