- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1891 /
331

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Ur Charles Baudelaires diktning, af Karl Benzon - Mitt hjerta i naket skick - Gummans förtviflan - Berusa dig!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jol

Hvarför älskar en genialisk man skökorna mera än verlds-
damerna ?

Då kyrkan ej förmådde utrota kärleken, så ville hon åt-
minstone desinficiera den och skapade derför äktenskapet.

K

Det tråkiga i kärleken består deri, att den är ett brott vid
hvars föröfvande man ej kan undvara en medbrottsling.

Den första bästa har rättighet att tala om sig sjelf, såvida
han blott förstår konsten att roa.

Jag inser mycket väl att man kan svika en sak, endast af
begär att få veta huru det kännes att egna sig åt en annan.

I sina små dikter på prosa, till antalet femtio, ådaga-
lägger den »sataniske» att han verkligen kan väcka sympati,
med andra ord, att det rent menskliga icke är honom
främmande.

Gummans förtviflan.

Den lilla skrumpna gumman kände sig förtjust ia i själen,
då hon säg detta vackra barn som alla menniskor skämde bort,
och ’hos hvilket alla önskade stå väl. Denna sköna varelse, lika
bräcklig, han, som den lilla gumman, och liksom hon utan hår
och tänder. Och hon närmade sig honom för att leka och göra
söta miner.

Men det förfärade barnet sökte värja sig mot den snälla
orklösa gummans smekningar, och huset genljöd af dess jemmer.

Då drog sig den snälla gumman tillbaka i sin evinnerliga
ensamhet, kröp in i sin vrå och sade: »Ackl! Vi stackars gamla
qvianor ha ej längre någon rättighet att behaga, icke ens oskyl-
diga varelser, och vi skrämma de små barnen som vi vilja älska!l»

Berusa dig!

Man måste allt jemt vara berusad. Derpå hänger allt: det
är den enda, stora frågan. För att ej känna Tidens grufigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1891/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free