Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dl
pel
360
gande hördes den melodiösa och enkelt fridsamma kompositionen
ej utan nöje, ehuru det myckna godnatt-tagandet just som åhö-
rarne satt sig ned tog sig litet lustigt ut. En djupare bas. än
hr Lejdström hade behöfts i Jupiters parti, hvars slutstrof sär-
deles i detta klena utförande blef som utraderad, dubbelt olyck-
ligt inför en publik, hvaraf många helt säkert erivrade sig det
utmärkt vackra sätt hvarpå Anders Willman gaf detta ställe, då
operan våren 1879 uppfördes på k. teatern. Programmet var i åt-
skilliga delar svenskt, hvilket var lofvärdt, särdeles då den Dyke
romansliteraturen blef så väl företrädd som af fröken Andrées
poetiskt tänkta och musikaliskt utförda »Svanen» med dess fint
anordnade harp- och violinace. Möjligt är dock att en stor del
af det goda intrycket bör tillskrifvas det alldeles förtrollande
sätt hvarpå aftonens bjeltinna gaf detta stycke, der hon tjusade
åhörarne med hela trollkraften af sin bedårande stämma, sin
berusande glöd och sin poetiska omedelbarhets hela oskattbara
charme. Med ett liknande utförande, förstärkt af några ögon-
blicks hänförande inspiration, räddade sångerskan hr Valentins
annars ganska medelmåttiga Ingeborgs klagan, hvars omstöpning
till: W stek operascen ingalunda är något bevis på öfverflödig
snille och smak. Bättre material hade hon i en liten täck Hall-
strömsk chansonett i komp:s vanliga kysstäcka och smånätta genre,
äfven den 1 hög grad beroende af sången, som var högst inta-
gande och tekniskt mästerlig, t. ex. den svårgjorda höjningen:
»>det vet ingen». Det gläder oss att sångerskan tagit vårt råd
ad notam att spendera flera solonummer, både hon och publiken
ha vunnit derpå. Den af sångerskan särskildt gynnade vezxel-
sången ur DLohengrin verkar också nästan som ett solonummer,
utförd nu som alltid med det mästerskap i återgifvande af erotiska
stämningar, som ingen efter Jenny Linds tid uppträdande svensk
sångerska förmått likna. I allmänhet är det Jenny Lind, som
denna sångerska mest liknar, äfven i sina fel, hvilka dock efter
fträdandet från operatiljan tyckas oss mer än någonsin uppslukas
af de öfverlägset lysande förtjensterna. Det är nu blott att ön-
ska att sångerskan, hvars röst och fysik aldrig varit friskare än
nu, oftare lät höra sig, så att t. ex. hennes soiréer nästa år
multiplicerades med minst tre eller fyra. Af en sådan gudaröst
och en sådan sångkonst kan man aldrig få höra för mycket.
Den strålande stjernans drabanter utgjordes af de vanlige:
hr Lejdström, som förtjenstfullt framdragit några juveler af svensk
romansdiktning, talangfullt föredragna, den sista: »Stjernklart»
dock bristande i poetisk ton och t. o. m. i förståndigt handhaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
