Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESAN
Denna förkortning förtager mycket af Markisinnans parti
och dess intresse. Enbart fru V. Strandbergs fel är det sålunda
ej att denna rol f. n. alls icke kommer till sin rätt. Marki-
sinnan kunde annars göras till en verklig liten karakterstudie:
den anborna damens stolta manér, hennes löjlighet, som dock all-
tid måste tyglas af aristokratisk, litet manierad elegans, hennes
dråpliga umgängeston i andra akten, hennes oro och qval i den
stora bekännelsescenen, som nu så godt som strykes, ända tills
modern i slutscenen kommer fram ur sitt granna ombhölje, och
ohöljdt visar hur moderskärleken kan trotsa allt och huru den,
länge förqväfd, slår ut i full jublande låga vid ridåns fall. Den
som under sina sista år vid teatern ypperligt framstälde allt detta
var Charlotte Strandberg, det är verkligen att beklaga att hon
lemnat scenen, äfven om man vid åsynen af den trots sina 60
år ännu utom scenen så ungdomliga konstnärinnan, hvars vackra
apparition åren ej tyckas våga sig på, känner sig generad att
föreslå en dam med så ungdomligt utseende roler af gamla skrynk-
liga nuckor.
Hennes son var vid hennes afskedsrecett en bättre tyrolare
än nu, då hvarjehanda ur Nemorino på rasande vis gick igen i
Antonio, som ju är en helt annan karl, en karl och ingen mjäk-
mes. Men han sjöng bra nu som då, endast litet väl nasalt
ibland och med det höga C litet magrare nu än då. Med denna
vackra röst kunde man någon gång få höra B-dur-romansen:
Pour me rapprocher de Marie, som på Opéra-Comique vanligt-
vis sjunges och mottages med bifall. Dock medge vi att dess
utelemnande betydligt påskyndar katastrofen, likaså utelemnandet
af Markisinnans statfolks-balett, som nu lär försiggå »på gården»,
enligt hvad man får veta af Hortensius, den hr Grafström ger
med konseqvent utförd uppfattning: argsint och tillgifven dogg,
dock naturligtvis på detta sätt ej hälften så rolig som Knut
Almlöf i verlden eller Sandstedt och Dahlgren, som efterträdde
honom i det ansvarsfulla kallet af intendent på slottet Stricken-
felt. Hr Almlöf är dock fortfarande intendent -— men hos en
kung i Sverge i st. f. hos en markisinna (!) i Bayern. On re-
vient toujours etc.
För resten har publiken med skönjbart nöje återsett denna
opera, som i Jenny Linds nyligen utkomna s. k. biografi ned-
göres på ett sätt, som är alldeles i stil med den okunnighet och
partiskhet, man der i musik-estetiska frågor nästan på hvarje blad
nödgas möta. Jenny Linds storhet är för väl grundad att behöfva
det utnötta usla »konstgreppet» att smutskasta kompositionen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
