Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
ör
365
1 kulissen som om vi fått vårt afsked, vi med — och arbetarne
grät och svor mamsell är en hexa — nå det var då för väl,
mamsell skrattar lite — nu ta’ vi lifvet ete.> —
Afskedscenen var ett af de sämre momenten hos fru Öst-
berg, hvilket man också kunde spå. Likväl var framställningen
sista aftonen bättre än den första. Men det var för litet detal-
jeradt alltsammans, det går ej an göra detta till ett permanent vi-
brato, en enfärgad lip. Så t. ex. bör vid versen »från Er jag
går, men hjertat stannar qvar» de kursiverade orden få en helt
annan kulör än de föregående, som hållas pathetiskt och mörkt,
hvarpå oförberedt en ljus timbre anlitag, eld och glöd inlägges i
det lindrigt stringerade tempot och ett gladt>leende strålar öfver
ansigtet, en solglimt under en regnskur. Jenny Lind brukade
diminuera öfvergången i dur, hvilket hon gjorde utmärkt skönt,
fru Östberg liksom Henriette Sonntag, Ugalde m. fl. använde
crescendo, hvilket hon ock gjorde bra, det hela en smaksak, som
man finner. Sångscenen hörde i analogi med vårt nyss uttalade
generela omdöme till fru Östbergs bästa och sällan får man höra
och se den bättre gifven, här fattades endast hvad man ej kan
begära: ungdom och ynde. TI vokalt hänseende är det naturligt
att fru Ö. lemnade en prestation af rang. Hon uteslöt dock åt-
skilligt af sitt parti i likhet med hvad som brukas vid sällskaps-
spektakel af denna opera, då alltid Maries kärleksförklaring i
duon öfverhoppas (af modesti) och hymnen halfveras (af röst-
skäl). Fru Ö. behandlade, särdeles vid sista repr. sin röst med
stor försigtighet, motiverad af det ledsamma förhållande att den
i vår som andra arbetare hotat med strejk, hvadan repriserna af
två så röstslitande sopranpartier som -Rezia och Marie på en gång
endast var egnad att nära strejktankarne, som ju alltid flyga
kring i luften »i undersköna månad Maj, då alla menskor strejka»,
som Heine nog numera skulle ha skrifvit, om han lefvat. Som
små roande påhitt i akt II kunna utom handpussen, som iakt-
togs rekommenderas diverse andra: att såsom Maries entré der göres
med en stor stel reverens, att hon derefter går till Markisinnan
först med säkra karlartiga steg som i akt I, derefter, kommande
ibog sig, med små trippande, att hon under markisinnans trallande
ironiskt ser på HSulpiz, att hon i scenen med denne derpå
en smula återtar sina gamla fasoner,/ sätter armen i sidan,
som HBSulpiz under ett menande leende försigtigt ger en mer
dame-lik ställning, hvarpå de se hvarann i ögonen och brista i
skratt o. 8. v. Genom dialogens allt för starka förkortning bort-
faller dock en mängd tillfällen till ett fint och roande spel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
