Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
ehuru musikalisk och delvis pikant som förut, numera led af
andfåddhet vid de här rikligt förekommande snabba och rörliga
rhytmerna. Äfven Mignon var rik på sina dramatiska detaljer,
men sångpartiet rör sig för mycket på toner, som fru Moe alltid
haft svårt få klara, nu förstås mer än förr. Mimiken, i början
väl stel, blef under operans lopp mycket expressiv, liksom ock
i Carmen, hvars typ första akten spelades nästan genialiskt väl.
Dock är fru Moes Carmen nu som förr alldeles för mycket grande
dame och sannerligen man vid en jämförelse med Oselios Carmen
skulle gissa på fru Moe utan på frk. Oselio såsom f. d. variété-
diva. Fru Moe sjöng Carmen i partiets högre sättning, men åt-
skilligt kom dock till korta på djupet detta oaktadt. TI sista
akten förekom oss fru Moe hastigt indisponerad, det hela blef här
något matt, trots apparitionen, som väl endast i Lucca haft att
täfla med en vackrare rival. Bizets opera gick väl hos solisterna,
deraf hrr Strandberg och Johanson hade ryckt upp sig sen sist,
men åtskilliga körer förargade med rätta hr Henneberg, regien
var: nära nog lika dålig som vid vår senaste straffpredikan
1889 och har med rätta ådragit vederbörande en renrakning af
Carmens landsman, »Figaro». I »Svarta dominon» gaf hr Jo-
hanson en mycket god bild af don Juliano d’Apuntador, som
väl ej sedan Arlberg 1866 sett så äkta spansk ut, mera upsali-
ensisk tedde sig den fromme Horace, hr Lundmark, som emel-
lertid alltid spelar ledigt och här sjöng ovanligt mjukt, särdeles
den lilla G-romansen, som i diverse föregångares mun just ej
klingat vidare berusande. Fru Heintz spelade som en ung dam
ur societeten, men sjöng sina maliciösa klosterkupletter icke så
illa, om ock minnet af Mina Söhrling här var svårt för henne.
Denna senare älskvärda artist är mycket bra som Peronella, hen-
nes sång i äkta opera-comique-stil en föresyn för de andra, af
hvilka br Grafström hade rysligheten efterträda Pelle Janzon och
Carl Johan Uddman som »herr Gil Perez». Örkestern accom-
pagnerade i denna opera på ett ytterst ovanligt förträffligt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
