Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Fyra dagar, af W. Garschin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyra dagar
af
W. Garschin.
Jag mins, huru vi 1 språngmarsch satte af genom sko-
gen, huru kulorna hveno och afkvistade träden och huru
vi trängde oss fram genom busksnåren. Skotten föllo tätare.
Borta vid horisonten syntes några röda, rörliga prickar.
Sidorow, en ung soldat tillhörande första kompaniet (>»huru
har han kommit in i vår trupp» ljöd det omkring öronen
på mig) satte sig plötsligt ned och såg på mig med stora
förskräckta ögon; blodet strömmade ur hans mun. Allt detta
mins jag så väl. Jag mins också, att jag just i utkanten af
skogen mellan den täta hagtornen såg — mitt öde. Det
mötte mig i skepnad af en oerhördt grofbyggd turk, och
utan att veta hvad jag gjorde rusade jag honom inpå lifvet,
spenslig och svag som jag är. Det lät som när man med
en käpp slår mot en sten; ett föremål som föreföll mig att
vara af jättestort omfång susade förbi, så att jag betogs
hörseln. »Nu sköt han på mig», tänkte jag. Men min mot-
ståndare trängde sig med ett tjut af förskräckelse opp mot
den tjocka hagtornsh äcken. Han kunde mycket lätt ha smu-
git sig utanför, men det besinnade han icke utan sprang
rakt på häcken. I samma ögonblick slog jag geväret från
honom och i nästa stötte jag in bajonetten i något mjukt.
Därpå följde ett jämmerskri och ett doft stönande. Jag
bara sprang vidare. Kamraterna rundtomkring sköto skott
på skott och ropade hurra; jag lade också an en gång,
det jag böjde mig utöfver hagtornsbusken. På en gång ljöd
hurraropet ovanligt starkt och vi alla stormade fram. Ålla
det vill säga, alla de andra, ty jag blef där jag var. Det
föreföll mig besynnerligt. Ännu besynnerligare var det att
allt omkring mig plötsligt försvann och att allt blef så stilla.
Ur Dagens Krönika. XI. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
