Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Fyra dagar, af W. Garschin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
mycket mera än jag själf är dömd att gå igenom. Låt dem
tro att jag fick kulan i hjärtat och att det var förbi i samma
ögonblick.
Röda fläckar dansa opp och ner för mina ögon; resan
bort till min granne tog mina sista krafter. Och så den
förskräckliga lukten. Ansigtet och händerna på honom ha
blifvit alldeles svarta; hurudant ska det bli i morgon och i
öfvermorgon? Jag ligger bredvid honom därför att jag icke
har någon möjlighet att släpa mig bort, men så snart jag
hvilat mig lite ska jag försöka krypa bort där jag låg förut.
Vinden kommer därifrån och drifver stanken åt andra hållet.
Mattare än jag är kan ingen vara. HSolen sticker mig
rakt in i ansigtet utan att jag har något att skydda mig
med. Måtte det snart bli natt igen; det är den andra natten
jag kommer att tillbringa här.
: Jag kan inte längre beherska tankarne. I sol och fe-
berhettan ser jag underliga, stora, otäcka blommor växa opp
omkring mig. Jag blir yr af lukten och förlorar medvetandet.
Jag måtte ha sofvit länge, ty då jag vaknade var det
djup natt. Annars är allt som förr. Såren fortfara att göra
ondt och vid sidan om mig ligger min granne stor och
orörlig.
Jag kan inte låta bli att tänka på honom. Har jag
verkligen kastat allt som var mitt hjärta dyrbart öfver bord
och deltagit i det långa aflägsna fälttåget med dess ständiga
mödor, dålig kost, nattvak, hetta, köld och strid, som slutade
med att jag kom att ligga här och vånda mig, endast och
allenast för att taga lifvet af min olycklige sidokamrat! Det
enda gagn jag gjort, är ju att jag har slagit honom ihjäl.
Det är jag som slagit ihjäl en människa.
Då jag beslutade mig att gå ut som frivillig gjorde mor
och Mascha inga invändningar, ehuru de emellanåt förargade
mig med att gråta. Bländad och buren af idéen såg jag
från min höga ståndpunkt ned på deras kvinnotårar och lät
dem känna min öfverlägsenhet. Det var all tack de fingo
och det var synd.
Men nu kan det icke göras godt igen.
I ett helt annat ljus sågo åtskilliga af mina bekanta
mitt hjältemod. »Drar du nu på korståg i det nittonde år-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
