Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Fyra dagar, af W. Garschin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SE05
öm skuldran på honom. Något måtte det vara i flaskan.
Om det blott kan lyckas mig att krypa dit.
Jag SE så godt jag kan. Benen släpa efter allde-
les maktlösa och med svaga armar arbetar jag mig fram tum
för tum. Bort till liket kan det väl vara goda två famnar,
men för mig är det mycket mera, icke mera men mödosam-
mare än många, många verst. Det hjälper inte, ty jag måste
dit i alla fall.
Och jag kröp vidare... Benen stöta mot marken och
hvarje rörelse vållar mig sådan pina som om man skar i
ar
mig med knifvar. Jag skriker högt, ibland utan häjd, men
fortsätter likväl min vandring. Slutligen är jag där. Med
den ena handen har jag fått tag i flaskan; den är tung så
det tycks, som om det vore mycket vatten i den. Mitt
offer frälsar mig.
Stödjande mig på den ena armbågen löste jag af honom
fältflaskan och skulle skrufva af proppen, då jag plötsligt
förlorade jämnvigten och störtade .med ansigtet mot min
räddares bröst. En kvaf vämjelig liklukt slog emot mig
från honom.
Jag drack en klunk vatten ur fältflaskan. Det var lite
ljumt men hade ingen osmak och flaskan var stor och nästan
orörd. På det viset kunde jag måhända fresta lifvet några
dagar. Jag läste en gång någonstädes att en människa kan
lefva öfver en vecka utan att äta, om hon blott dricker litet
vatten hvar dag. Det stod också berättadt en historia om
en stackare som själf svälte sig ihjäl. Han lefde mycket
länge, emedan han drack vatten.
Och hvad hjälper det mig då, om jag också uppehåller
lifvet i en fyra dagar till? Ryssarne äro tillbakakastade,
Bulgarerna sprungo sin väg och våga icke på länge visa
sig där de kunna träffa en turkisk patrull. Huru det än
går, dö måste jag i alla fall Hela skilnaden består i, att
jag nu kommer att ligga en hel vecka och pinas i stället
för att få slut på det på tre dagar.
Du store Gud däruppe! Öm du vill göra ett under-
verk för att rädda mig, vet jag icke; hvarför skulle du
också göra det? Men låt aldrig mor och Mascha veta, att
jag har legat här så länge. Då komma de att lida ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
