Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Fyra dagar, af W. Garschin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SES
381
Dagen går och natten går. Det är ingen förändring.
Morgonen frambryter. Det är ingen förändring. Och dagen
börjar åter att gå, men törsten plågar mig inte så svårt, och
det har blifvit kyligare; jag känner och "förstår nästan in-
genting mera. Det bara susar för mina öron, eller också
susar det i buskarne, liksom om de talade sakta med hvaran-
dra: »Nu dör du, dör du, dör du», hviska de. »Här är det
omöjligt att finna dig, omöjligt» svara buskarne från den
motsatta sidan.
»Här finner man ingen förrän man ramlar öfver honom»
säger en stark stämma i min omedelbara närhet.
Det rycker till i mig och jag gör en ansträngning för
att komma till medvetande. Borta från en af buskarne be-
traktar mig med godmodiga blå ögon min egen korpral
Dimitrien.
»Hör hit här, kom med spadarne» ropar han, »här
ligga två till, en af våra och en af deras».
» Ingen spade, jag vill inte begrafvas, jag är inte död»
försöker jag att säga, men blott en svag suck arbetar sig
fram ur min sammanbitna mun.
» Ah, du heliga Guds moder och drottning i himlen!
Det är lif i honom ännu. Galkin, kom med en sjukbår!
Spiridonow, kasta spaden åt helvetet och spring efter Peter
Iwanowitsch. Det är vår egen bärin, den frivillige. Galkin!
Kan du inte komma med sjukbåren, som jag säger dig, ditt
förbannade otäta ben dakabs eller den onde ska ta dig
och lätta dig på det ställe där du är tyngst.
Man - häller någonting i munnen på mig, vatten och
någonting till. Så försvinner allt i mörker.
Båren faabar sakta och gungar. Denna jämna rörelse
söfver mig. An vaknar jag ett "ögonblick, än slumrar jag
in igen. döp känner ingen smärta 1 såret, som nu är för-
bundet; tvärtom en obes kriflig känsla af lättnad och välbe-
hag utbreder s sig öfver hela kroppen,
»Halt! Sätt ner! Nya bärare! Så, lyft oppb
Det är Peter Iwanowitsch, vår tränglöjtnant, som kom-
menderar, en hög mager man med ett hjärta af renaste guld.
Han är så lång att jag hela tiden när jag slår opp ögonen
ser hans hufvud, skägg och skuldra öfver mig och i linie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
