Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Charles Baudelaire. »Les flerus du mal», af Sven Ulf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
simmar en frän liklukt, den skälfvande foten ryser tillbaka
vid gungflyts brädd> -— och allt är svart och tyst — utom
de blå irrblossen, som trå sin hexdans öfver dyn, och fos-
forgröna lysmaskar, som gnistra bland snåren. — — Det
är som om man kommit ned i underjorden, — men i ett
underjordens Eden.
Det gifves diktare, som intet annat äro än en resumé
af hvad samtiden känner, vet och vill, som ge ett fullt och
helt uttryck åt hela samfundslagers, folks, ja, mensklighetens
tanke- och känslolif, de bära fram sin tids största och högsta
och gå i spetsen för sin samtid på utvecklingens utstakade
bana. Och bland dem täljer menskligheten sina bästa.
Det gifves andra, som sky allfarväg och banad stråt,
som i stolt konstnärssjelfkänsla ej offra ett uns för massan;
utan slunga fiistrarne, äfven bildningsfilistrarne, i synen
sitt käcka och fräcka: Part pour Part. En sådan står afsi-
des på sin konsts piedestal, en diktningens stylit, skydd
och hånad af massan, dyrkad som helgon af de troende.
Och bland dem finner kritikern sina mest finmejslade karak-
tershufvuden, sina mest markerade diktarprofier.
Charles Baudelaire är den moderna litteraturens Simon
Stylita, den litterära neurosens helgon, dekadansens mest
karakteristiska diktarprofil. Och »Fleurs du mal» står en-
sam inom verldslitteraturen.
Baudelaire är en af den vesterländska kulturens sist-
födde; en bland de sista telningarne af en dödsdömd genera-
tion, »en shaablös Slegt». Han är bland nittonde seklets
mest moderna andar; i sig har han som arf af en rik, ål-
drande, åt undergång vigd civilisation, upptagit dess vetandes
ock tankelifs skatter, dess sista, starka andliga strömningar,
låtit dem rödja, reda och befrukta sin egen personlighet:
ett af de mest säregna diktarlynnen och rikast begåfvade
diktargenin.
Fåfänglighet, förgänglighet! är det mörka tema, som i
oändliga variationer klingar emot oss från de flesta af sek-
lets författare, framförallt bland fransmännen, Vignys stolta
trots och Mussets vacklande, blödiga skepsis, Stendhals
bittra, beslutsamma revolt och Flauberts reflekterade, fana-
tiska nihilism, Leconte de I’Tsle’s, idealistens djupa ve vid
synen af alltings, framför allt skönhetens, intighet, Bourgets
ce
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
