Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Charles Baudelaire. »Les flerus du mal», af Sven Ulf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Döden, de älskandes död, de fattiges och artistens, sist
»Le Voyage» (Resan) som slutar bilden sålunda:
O, död, du gamle styrman, det är tid att lätta ankar,
vi äro leda vid detta land! O, död, lägg ut och fe dina
segel! Aro haf och himmel än svarta som bläck, våra hjärtan
lysas opp af mystisk strålglans.
Skänk 1 åt oss af ditt gift, det skall stärka oss! Så
hett brinner denna eld i våra hjärnor att vi vilja sjunka
till afgrundens djup, helvete eller himmel, hvad rör det oss?
vi vilja sjunka till det oändligas djup för att träffa något
FS
I ett språk, som står oupphunnet inom franska poesin,
högstämdt och grandiost som Hugos, utan dennes falska
patos, mera målande och expressivt än Gautiers, innerligare
och smidigare än Mussets, — i ett muskulöst och fylligt
språk, som i högre grad än någon annans förmår fånga och
fixera de mest morbida själstillstånds flygtiga nyanser, från
drömmens vaga clair obscur till den mest intensiva, omedel-
bara Ändelsen solglöd — skildrar han sina intryck, sina
tankar och känslor. — Sina kvinnoideal: den fala mön,
med sitt pudrade anlete, likhvitt och blodrödt, med brin-
nande, tuschrandade ögon och en doftande hjelm af färgadt,
falskt hår; den lättsinniga damen af verld, med sin snörda
midja, sin elegant magra kropp, ett evigt messalinaleende
fastfruset på de smala, bleka läpparne; >den bruna Venus»
med sin exotiska parfym, sina smidiga panterlemmar och
sin heta tigrinnebrånad. — Sin morbida psy kologi: de sjuk-
liga symptomerna hos en ande, som nått sina sensationers
oktober, intryckens brand och känslornas röta, när ungdo-
mens entusiasm och glada tro förkolnat, når den sunda
kärlekens sprudlande källflöde sinat; lifsledan, denna eviga
spleen, som fräter ruinerna af en öfvermätt och desillusione-
rad själ, en själ, hvilken plågas af det närvarande, afskyr
det förflutna och känner sig hopplös inför det tillkommande.
Sin själs raffinerade sensibilitet: ett medvetenhetslif, käns-
ligt som en naken nerv, som får de mest lefvande förnim-
melser af de flygtigaste, svagaste intryck, som får en hel
serie nervskakningar af ett par exotiska parfymer, en oänd-
lig räcka idéassociationer af en skiftning i en främmande
kvinnas blick. — Sin sjukliga kärlek med alla dess hybri-
der och varieteter: kärleksförbindelser der, midt i njutnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
