Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Charles Baudelaire. »Les flerus du mal», af Sven Ulf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ånn NR
337
Konsten var för honom det högstå, det stoltaste, det
förnämsta — allt! Aldrig skulle han velat mana
Stig ned du konstens Afrodite,
från din förbärta marmorhöjd !
han, som 1 sin stolta konstaristokratism gick så långt
att konstens Afrodite ej finge beröra det låga, för: aktliga
hvardagslifvet ens med en finger, som skydde tendensen i
konsten och utilitetsprincipen som »en maxim för pöbel och
krämare». Blott konsten och det artificiela väckte hans in-
tresse, det raffinerade, nervösa. (Han talar t. ex. om en
kvinna »skön, men afskyvärd genom sin sundhet och sin
dygd»!) Ofverraffiner ade sinnens och morbida känslors, ett
artificielt själslifs excesser och abnormiteter -— det är hvad
han gifvit form och färg 1 sin präktiga vinterträdgård: Les
fleurs du mal.
Då är ingen bold för barn, 2 "bära n 1 an IE sllor kropps-
lig mening. — Det är en farlig bok, förledadar som opium,
rusande som absinth, den RR och tjusar, som en giftig
orms gnistrande blick; dess formfulländade, stämningsmättade
strofer, mystiska, klagande, ironiska och innerliga, slå rot i
ens minne och Fed skott i ens fantasilif. Det är en bok
för eliten af en dekadansgenerations intelligens.
Poemen, omkring hundrafemtio till antalet, äro fördelade
på följande afdelninga
Spleen och ideal, den kvantitativt som kvalitativt mest
betydande, inledd af en »Benediction», vidare »L’ennemi»
(fienden): —- »O smärta, smärta, tiden tär vårt lif och den
dunkla fiende som gnager vårt hjerta suger sig stor och
stark af det blod vi mista.> — >»Don Juan i underjorden>,
en grandios grupp 1 svart marmor; »La géante» (jättinnan);
» Vampyren», »Balkongen», — en af de få dikter, der han
lyckats återge en ren och innerlig stämning —; »Emn natt
jag hvilat hos en kall judinna»
Parisiska taflor, >Le soleil> — skalden och solen —,
» Till en som gick förbis, »Le squelette laboureur» m. fl.
Vinet, vinets ande och rusets verkningar.
Det ondas blommor, inledd af >Epigraphe pour un
livre condamné>», vidare »Femmes damnées», »Béatrice».
Revolt, >»Abel och Cain», och de vilda »Litanies de
Satan».
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
