Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Utländska revyer, af Mac F—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
Ekdal, degraderad. vanhedrad genom Werle, liksom vildanden
sårats af jägaren. Men det är framförallt Hjalmar, hvars he-
der sårats genom hans giftermål med Werles gamla mätress
och som Gregers rycker ur strömmen: men då han på detta
sätt räddar honom, lämnar den snälle hunden ett svårare sår
1 Hjalmars själ än hans okända vanära. På samma sätt har
Hedvigs stackars vildand icke blott sårats af jägarens hagel
bär också spår af hundens: tänder. . Det är svårt för en
fransman, säger författaren, att fälla ett opartiskt omdöme om
värdet af denna symbolism. I Sverige synes man döma den
strängt: den unga dramatiska skolan, som är mera realistisk
än Ibsen, finner: den föga intressant. Men den kvarlämnar
åtminstone en bild, som hvarken är utan sin poesi eller sin
storhet. En människa, som sårats af lifvets lögn, glömmer
snart bort sitt sår, låter sig sjunka till botten. Och det gamla
ärrade såret kännes mycket mindre smärtsamt än då sanningen
och idealet gripa honom med sina skarpa tänder: han stiger
då upp till ytan men bevarar djupa spår af detta bett, ända
tills så småningom dessa utplånas liksom det första såret.
Hjalmar har ett ögonblick vidrörts af sanningen men föredra-
ger. snart att, återgå till. sitt vanliga lif och glömmer äfven
sin andra olycka. Det är i alla fall intressantare än de unge
skandinaviske realisterna tro.
De unge svenske dramaturgerna, om hvilka man tyvärr
här hemma inte just vet någonting, synas i Frankrike hafva
förvärfvat större berömmelse! För öfrigt underlåter författaren
icke att meddela, att man i Skandinavien på många håll an-
ser Ibsen för en skälm, som roar sig med att skämta smått
med sin publik.
men
Slutligen kunna vi icke underlåta att ur samma. revy an-
föra några hälsosamma omdömen om de bekanta passionsspe-
len i Ober-Ammergau, hvilka så många naiva resande äfven
från vårt land besökt för att sedan för sina hemmavarande
dsmän prisa härligheten. Monsieur Pierre Véber råder oss
att icke vara alltför godtrogna gentemot den påstådda reli-
glösa hänförelsen och medeltidsmystiken hos skådespelarne i
Ober-Ammergau. De taga lektioner i deklamation i Mänchen
och skaffa sig berömda dekorationsmålare. De kopiera sina
masker efter goda museibilder och det förråder sig i iscen-
sättningen, 1 kostymvalet och i den omsorgsfulla reklamen
komediantfasoner som äro mycket litet bibliska. Dylika pas-
sionsspel hafva för icke så länge sedan förekommit äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
