Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar. (Januari 1882.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starkt, har redan alldeles förstummats. Kan man då icke
utropa: hvilken lycklig kungl. teaterdirektör!
Öfverintendenten Westin älskar det sköna, åtminstone
det praktfulla. Han vill att också allmänheten skall få se
något riktigt vackert och njuta deraf för så godt pris som
•.möjligt, om äfven med förköp. Hade han lefvat på den
gamla romerska tiden, skulle han hafva passat förträffligt
till ædil — förutsatt naturligtvis, att han stått ut med
kostnaderna, hvilka onekligen voro mera tyngande för den
republikanske romerske förlustelseanordnaren än för den kunglige
svenske teaterdirektören. Hr Westin vill att det skall taga
sig något ut från scenen, att dekorationer och kostymer
skola tilldraga sig uppmärksamhet. Det får icke finnas når
gon tomhet på skådebanan. När Antonio, Salarino och
Solanio träffa hvarandra på en gata i Venedig, få de icke vara
ensamma. Mötet skall ega rum i närvaro af mycket folk.
Och när Valentin kommer hem från kriget, skall det ske i
spetsen för ett helt regimente riktiga soldater. Sådant der
tycker allmänheten om, och kan man göra allmänheten till
viljes, bör sådant icke underlåtas.
Men det är icke blott på scenen som öfverintendenten
Westin älskar det sköna, det praktfulla och det som i
allmänhet drager uppmärksamheten till sig: han vill se det
äfven i salongen. Våra kungliga teatersalonger äro i
alj-mänhet tämligen tarfliga. Damerna äro ganska enkla i sin
klädsel, och herrarne se visst icke ut, som de skulle infinna
sig på någon festlig tillställning, äfven om det allra finaste
i musik eller dramatik bjudes dem. De bestå sig icke ens
ett par handskar. På Köbenhavns kungl. teater kan ingen
herre sätta sig på parkett utan att hafva handskar på
händerna. Men i Stockholm!
Det der måste ändras, tänkte hr Westin, som vill hafva
en fin publik, damer i stor toalett och herrar i frack och
hvit halsduk samt framför allt i handskar, en publik som
visar sig förstå, att den befinner sig i en salong och icke
sitter i en lada, t. ex. i hr Hammers. Men huru få i hop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
