Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar. (Januari 1882.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sådan publik? Icke kan teaterstyrelsen under ett och
samma spelär införa högt förköpspris och obligatoriska
handskar, ännu mindre hvita halsdukar, svarta frackar och
bal-eller åtminstone supéklädningar.
Jo, vi skola ställa till med abonnemang, sade
öfverintendenten. En abonnerande publik är alltid en fin och för-‘
näm publik, en som lyser upp salongen och på samma
gång skaffar teatern bestämd inkomst. Åter ett drag af
finansiel talang i förening med kärlek till det sköna och
praktfulla. Abonnemang är dessutom något som brukas i
arldra land, t. ex. i Paris, icke blott på Stora operan, der
det väl alltid varit en med den högre operamusiken, med
académie royale, impériale eller nationale de musique på det
oupplösligaste förenad “institution", liksom hos “Ralienarne*
i verlden, medan det ännu fans sjungande italienare i Paris,
utan sedermera äfven på Théåtre Fran^ais. Att
abonnemang infördes på sist nämde teater var ett snilledrag af
direktör Perrin, som derigenom åstadkom, att hans teater
icke blott, såsom förut, besöktes af de literära och verkligt
konstälskande, utan också kom på modet hos den fina
verlden, hvilken icke alltid är så literär och hvars konstkärlek
stundom är något ljum, men som likväl anses adla både
konsten och literaturen, när hon någon gång vill visa sig
tiuld mot dem.
De som gerna se sakerna i svart, och dessa äro kanske
icke så få i vårt glada Stockholm, sågo ingenting ljust i
teaterstyrelsens påhitt med abonnemangen och trodde, att
det vore ett alldeles dödfödt förslag. Utgången har visat,
huru orätt de hade och huru riktigt öfverintendenten
Westin bedömt sin publik. Det är han som triumferar, detta
naturligtvis till stor förargelse för svartskådarne och kanske
äfven för ett par andra teaterdirektörer i Stockholm.
Äfven den lilla förargelseklippa som bestod i skilnaden mellan
onsdags- och fredagsabonnemangen tyckes vara lyckligen
kringseglad. De förra äro naturligtvis mycket förnämare
än de senare, enär de lysa med verklig kunglig glans, nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
