Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar. (Januari 1882.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt är att icke synda mot sannolikheten och på samma gång
mot Shakspeares egna anvisningar. När Antonio och hans
vänner vid styckets början göra hvarandra sina förtroliga
meddelanden, sker detta visserligen på öppen gata, såsom
författaren föreskrifvit, men det är väl icke sannolikt, att det
kan ske midt i folkvimlet, såsom det nu är anordnadt på Stora
teatern. Herrarne tala helt högljudt, utan att besväras af det
myckna folk som svärmar omkring dem, ej ens af att en
tiggare en £od stund står orörlig vid deras sida och hör på dem,
och likväl är det ganska enskilda angelägenheter som
af-handlas, af den art, att de väl icke rimligtvis borde
afhånd-las coram populo.
En gata i Venedig, heter det. Hvad är en gata i
Venedig? Jo, i de allra flesta fall en liten, trång gränd, der
det vanligen är alldeles folktomt. Icke bör företrädesvis
dermed menas en stor plats med ofantligt mycket folk. I
närvarande shakspearska fall är detta senare bestämdt
alldeles oriktigt, och det oriktiga hjelpes icke derigenom, att
det myckna folket, såsom en tidning redan anmärkt, håller
sig så onaturligt tyst. Detta förvärrar det ofördelaktiga
intrycket, ty derigenom höres ju herrarnes samtal så mycket
lättare af ett stort antal personer.
“Anmärkningen är småaktig," säger kanske hr
Chri-stiernsson, men då har han orätt, ty anmärkningen
härleder sig icke af något begär att klandra eller att göra sig
vigtig, hvilket ju vore lika löjligt som ändamålslöst af en
fullkomligt obekant person, utan af en gammal teaterväns
öfvertygelse, att ingenting bör på teatern tålas, som kan
störa illusionen samt att framför allt hos Shakspeare på
scenen ingenting får förekomma som svär mot sanningen. Vore
dekorationsmålarens konst aldrig så stor och
kostymordo-natörens (hvar är kungl. teaterns?) smak och sakkännedom
af allra första slag, så må dessa likväl icke användas för
att försvaga intrycket af skaldens afsigt. Spar då hellre på
dekorationerna och kostymerna till lämpligare tillfälle. Men
ett sådant är ingalunda maskscenen i andra akten, utanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
