Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar. (Januari 1882.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur ser det ut på Dramatiska teatern? Ungefår
likadant som vid förra spelårets slut. Hr Fredrikson är
fortfarande intendent och skådespelare, söker fortfarande att
med prisvärd opartiskhet hålla jemnt mellan dessa två och
lyckas fortfarande icke. Teatern deremot har varit lycklig
i valet af ett par stycken, “Sällskap der man har tråkigt"
och “Séraphine“, ännu mer lycklig i återupptagandet af
“De unges förbund", men fullkomligt olycklig i att välja
“Prinsessan af Bagdad“, “Uppåt!“ samt ett par af mögel
och rost förderfvade stycken af den franska spellistans
tarf-ligare alster.
Länge tålde det, innan vår kungliga talscen vågade sig
på Alexandre Dumas “Demi-monde“. Operan hade långt
förut bemäktigat sig Kameliadamens falskt sentimentala och
helt osedliga text. Man må dock icke räkna allt för strängt
med Dramatiska teatern för detta dröjsmål. Åfven andra
scener, till och med i sjelfva Paris, tvekade länge, innan de
vågade sätta upp “Demi-monde“, och till det högkomiska
hör, att kejserliga stats-talscenen vände sig med fasa från
det stycket. Kejsardömet var för sedligt för att kunna
fördraga Dumas’ sedekomedi på Théåtre Fran^ais! Den som
vågar visa fram såret, första vilkoret för att det skall kunna
läkas, anklagas för att hafva åstadkommit det.
Osedlighetens afslöjare förväxlas med osedlighetens upphofsman eller
åtminstone främjare. Detta är en gammal historia, som ej
saknar exempel äfven i nyare tid.
Medgifvas måste dock, att Alexandre Dumas d. y. till
en viss grad har sig sjelf att tacka för misstaget. Han har
i sin “Dame aux camélias“ kälat med lasten, och då
“Demi-monde“ framstäldes, tog man för afgjordt, att det stycket
vore hållet i samma anda. Man gaf sig icke tid att
undersöka, ej ens att betrakta. Dumas måste vara osedlig, och
det omdömet spridde sig öfver hela jorden och motarbetade
det goda som “Demi-monde“ onekligen innehåller. Att en
teaterdirektör icke skulle taga bättre reda på sanningen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
