Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar. (Januari 1882.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tycker mig nästan se den ofvan nämde konstnärens och
konstvännens vålnad, hvilken knäpper i hop händerna öfver
magen och skakar på hufvudet... “Oförsigtige yngling!"
På det musikaliska fältet har vår kungliga scen gjort
en stor förlust, men det ser ut, som vore ingen, icke ens
den mest betydande, alldeles oersättlig. Operan lefver och
verkar, och får hon arbeta under hr Willmans ledning, bör
man hoppas, att hon skall åtminstone kunna hålla sig uppe.
Mycket mera hafva vi väl icke att hoppas under den
närmaste framtiden. Olyckligt vore, om de som skulle styra
det hela gå och inbilla sig, att allt är pour le mieux dans
le meilleur des mondes. Då först är fara för handen, att
det hela icke kan hålla sig uppe.
Måtte man framför allt icke akta på smickrarne. Det
säges, att Kristina Nilsson under sitt senaste besök här yttrat,
att vår lyriska scen kunde godt täfla med hvilken annan
utländsk som hälst, ja, den stora sångerskan tillägges till
och med för vår opera ännu mera smickrande utlåtanden.
Ren artighet, men föga uppriktighet. Kristina Nilsson vet
nog, huru gerna man i hemlandet förtalar henne och huru
man skulle hafva häcklat henne, om hon på något sätt
låtit förstå, att en opera verkligen kan gå bättre än i
Stockholm. Kristina Nilsson är diplomat. Den eller de som styra
vår lyriska scen borde väl också vara så mycket
diplomater, att de uppfattade verkliga betydelsen af det smickret,
bugade sig och tackade, men gingo från den diplomatiska
Nilsson med allvarlig föresats att söka en gång förtjena
berömmet. Tro de, att de redan nu äro deraf förtjenta, äro
de ohjelpligt förlorade.
Mycket vore att säga om Stora teaterns lyriska
afdel-ning, den teaterns förnämsta, men just emedan det är så
mycket, måste dermed uppskjutas till en annan gång. Måtte
blott icke den stora afgörande hufvudhändelsen i följd af
en kungl. proposition innan dess hafva inträffat! Måtte
Posse-ministéren icke i en tvär vändning hafva förväxlat
kungsladugårdarne och kungl. teatern! ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
