Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar. (Januari 1882.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almlöf är ypperlig i den rollen, och att den teatervän som
älskar framför allt finhet och träffsäkerhet i uppfattning af
en karakter aldrig kan för ofta njuta af hans spel uti i
fråga varande stycke. Aldrig såg man väl en mera
helgjuten bild af elakhet och qvickhet Med Fredrikson som
Steensgård, Almlöf som Hejre och fru Almlöf som madam
Rundholmen är Ibsens skådespel för alltid tryggadt på
spellistan och borde icke gömmas undan så länge som nu
varit fallet. Äfven öfriga medverkande göra sin pligt mot
ett af Ibsens mästerverk, och främst bland dem torde hr
Thegerström som Aslaksens representant förtjena sin plats.
Om kungl. teaterstyrelsen ansett nödigt att åter
upptaga ’ Blanches “Läkaren", behöfde stycket väl icke derfbr
spelas på Stora teatern, men om styrelsen så slafviskt
följer traditionen och tror, att det måste gifvas på samma
scen der det först uppsattes, då vi icke hade mer än en
kunglig teater, så kunde styrelsen väl hafva kostat på en
bättre rollfördelning. Utgången hade sannolikt blifvit helt
annan, om rollerna i detta svenska originalstycke anförtrotts
åt de värdigaste. Men kanske dessa icke kändé lust att
offra sig för den svenska originaliteten. Det förefaller
nästan, som skulle en viss afundsjuka finnas mellan de två
kungliga scenerna, och mången gång ser det ut, som vore
dessa scener icke två nära förenade delar af samma
organism, utan två medtäflare, hvilka strida om allmänhetens
gunst och pengar. Detta kan slutligen leda till den olyckliga .
utgång, att hela organismen brister sönder och det gifver
onekligen redan nu vatten på deras qvarn, hvilka mala på den
gamla visan om Dramatiska teaterns indragning, något som
ovilkorligt skulle skada talscenen, utan att hjelpa operan.
Det är sällan vi få se svenska original på våra kungl.
teatrar, men detta lär väl icke vara teaterstyrelsens fel. Den.
svenska dramatiken är ty värr icke just af det slag som
genom sina goda egenskaper tvingar sig fram. Då vi för
omkring fyrtio år sedan fingo se svenska teaterstycken,
hvilket under de då senast förflutna femtio åren varit något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
