Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Stockholms teatrar. (Januari 1882.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan otänkbart — G. A. Brakels “Oden i Svithiod“, G.
F. & H. G. Åkerhjelms “Engelbrekt" och kanske ett par
andra obetydligheter hade kommit och spårlöst försvunnit
— stod allmänheten alldeles öfverraskad och var genast
benägen att klappa händerna åt hvilka medelmåttiga alster
som helst, blott de voro svenska. Det gamla pratet om
svenskarnes obenägenhet för det inhemska och förkärlek för
allt utländskt är gripet ur luften och gäller lika litet för
dramatiska alster som för flertalet af öfriga föremål.
Sven-skarnes “chauvinism" är lika stor som fransmännens,
tyskar-nes och andra folks och kommer nog att fortfara så länge
nationaliteter finnas.
Blanches “Läkaren" mottogs njed jubel. Att i stycket
fans föga eller ingen plananläggning, att karaktererna voro
*
svagt tecknade, att den händelsernas väl beräknade och
följdriktigt genomförda utveckling, som hos ett dramatiskt
arbete framkallar den enda goda verkan, alldeles saknades
— allt detta gjorde ingenting. Stycket var svenskt, det var
nog, och dertill kom väl, att det var uppsatt med mycken
omsorg. Hillmans roll spelades af N. W. Almlöf,
Lovan-ders af Hyckert, Rudorfs af Dahlqvist, och dessa
skådespelare understöddes af fru Hjortsberg (sedermera fru
Wester-dahl), fru Charlotte Almlöf, hrr Svensson och Sevelin, den
då unge Gustaf Kinmansson m. fl. Det är förhatligt att
göra jemförelser, och vi göra ej heller sådana, men vi erinra
endast, att hufvudrollerna nu innehafvas af hrr Örtengren,
Personne och Hanson,- af hvilka den sist nämde skulle taga
upp Dahlqvists mantel, men naturligtvis icke förmådde lyfta
en enda liten flik. ‘
Anser teaterstyrelsen för den svenska skådebanans ära
nödvändigt att upplifva ett gammalt, förlegadt svenskt
stycke, så borde väl också teaterns förnämsta krafter
användas. I annat fall må stycket ligga der det ligger. Då Blanches
namn går till efterverlden, bäres det icke upp af hans stora
skådespel och ej heller af hans stora romaner, utan af hans
små, qvickt och fyndigt lokaliserade bearbetningar efter ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Oct 19 12:24:11 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/2/0031.html
