Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard Cobden och frihandeln. Originalbidrag till Dagens Krönika af Helen Zimmern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
företagsamhet voro emigranter eller fattighjon. Huru John
Bright kom att göra sin insats i föreningen, har blifvit i
rörande ordalag berättadt af honom sjelf, när han 1877 i
Bradford aftäckte en staty af sin vän. “Det var i
september 1841. Lidandena i hela landet voro förskräckliga. Den
dag, då Cobden påkallade mitt deltagande, var jag försänkt
i djup sorg, jag kan nästan säga förtviflan, ty ljuset och
solskenet i mitt hem hade blifvit utsläckta. De jordiska
qvarlefyorna af min unga hustru lågo tysta och kalla i
rummet ofvanför oss, Cobden kom till mig som en vän och
egnade mig, såsom I lätt kunnen förstå, tröstande ord. Efter
en stund blickade han upp och sade: “Det fins tusentals
hem i England i detta ögonblick, der hustrur, mödrar och
barn hålla på att dö af hunger. Nå väl, när nu första
päroxysmen af er sorg är förbi, skall jag gifva er en vink
om att komma till mig, och vi skola sedan aldrig gifva oss
ro förr än, spanmålslagarne äro upphäfda.“ Jag antog hans
inbjudning. Jag visste att den beskrifning han gifvit på
tusentals hem icke var öfverdrifven. Jag kände i mitt
samvete, att der var ett verk som någon måste utföra, och
derför antog jag hans inbjudning och från den stunden
upphörde vi aldrig att strängt arbeta på utförandet af det
beslut som vi fattat. “
Det är ganska säkert, att förbundet mellan Cobden och
Bright vida mer än fördubblade den makt som hvardera,
den andre förutan, skulle hafva kunnat utöfva. Taflan af
två enkla män, som lemna sina hem och sitt yrke, och gå
ut i hela landet för att omvända nationen, hade någonting
apostoliskt vid sig; det företedde någonting så långt
afläg-set från de stereotypiska sätten för politisk verksamhet, att
ensamt denna omständighet, oberäknadt det ämne för
hvilket de verkade, rörde och intog folket, samt gaf ett visst
dramatiskt intresse åt de långa pilgrimsfärder som
företo-gos af de två männen, hvilka blifvit talare endast derför
att de hade någonting att säga som de voro angelägna att
få sina åhörare att tro. Båda begagnade hvarje tillfälle att
Ur Dagens Krönika. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
