Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard Cobden och frihandeln. Originalbidrag till Dagens Krönika af Helen Zimmern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga, att der funnos andra män i föreningen, hvilka, om de
än icke så öppet framträdde inför allmänheten, dock icke
voro mindre hjelpsamma. Och allmänhetens föreställning
tog ett lifligt intryck af detta par, som uppoffrade sig sjelfva
för ett stort, offentligt mål. *
Men det var icke endast landet, det var äfven
regeringen, som man hade att öfvervinna. Gobden valdes till
representant för fabriksstaden Stockport, och från detta
ögonblick började den stora parlamentariska duellen . mellan
honom och Sir Robert Peel, hvilken slöt med den
konservative ministerns omvändelse genom den radikale
kattunstryckaren. Tilldragelsen tillhör numera historien, men få
historiska händelser äro så sant dramatiska eller hinna sin
klimax så småningom, så oundvikligt, i en så långsam
öf-vergång från den aftonen, då premierministern gjorde sitt
ryktbara angrepp mot frihandlarnes ledare, till den andra
aftonen, då han några år senare söndersmulade de anteck-
* Vi måste här anmärka, såsom Bright ock sjelf anmärkt det,
skilnaden mellan Anti-Corn-Law-agitationen samt den likartade men
mera våldsamma agitation som ända intill senaste tid blifvit satt i
gång af den irländska land-ligan. Det var verkligen ett fall af den
politiska skickelsens ironi, att erke-a jitatorn från fyrtio år tillbaka
blef ej länge sedan, såsom medlem ai kabinettet, nödsakad att
föreslå tvångsåtgärder mot de irländska agitatorerna. Men Brights
sjelf-försvar samt hans framställning af den tydliga skilnaden i de båda
fallen äro intressanta. Han ville icke klandra, sade han i
underhuset under debatten då irländska medlemmar hånade honom för hans
ställning i frågan, han ville icke klandra föreningar och agitationer
i och för sig, men icke alla föreningar vore lika. ”Om er förening
blifvit ledd på samma sätt som vår, så skulle jag icke hafva stält
mig i opposition mot er. Jag skulle hafva tecknat mig som
subskribent och blifvit en af edra medlemmar.” Olikheten var den, att
den nya föreningen grundade sig på våld och uppskrämmande
åtgärder; den gamla endast på politiska rättigheter. Syftet med den
ena föreningen var att insätta en frihandelsmajoritet i parlamentet;
syftet med den andra var att öfverflygla parlamentet genom en
hemlig domstol. Föreningen mot spanmålslagarne uppmuntrade aldrig
till våld, den motsatte sig och afslöjade allt sådant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
