Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Henrik Ibsen och hans ”Gengangere”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Henrik Ibsen och hans ”Gengangere.”
Sällan har i de skandinaviska länderna en literär produkt
blifvit mottagen med så stor och allmän uppmärksamhet som
Ibsens senaste* drama ”Gengangere”; men den uppmärksamhet,
som detta arbete ädragit sig, har varit af den beskaffenhet, att
den ingalunda ökat den snillrike skaldens ära. Med skonslös
hand angriper han här samfondslifvet i dess innersta grundvalar.
Han bryter utan betänkande familjelifvets heligaste band. Hvad
hittills ansetts sedligt, ädelt och stort släpar han i smutsen,
hånande det såsom gamla fördomar och öfvertro. En ny moral
och nya sedebud skapas. Lag och pligt föraktas, på samma gång
som nöjet och njutningen prisas. Väl har Ibsen offentligen
förklarat, att han icke är ”ansvarig för de åsigter, som några af
dramats personer uttala”, och att ”i hela arbetet icke finnes en
enda mening, som står för författarens räkning.” Helt och hållet
utanför har han stått. Han har allenast velat med sitt arbete
göra det intryck, ”att man under läsningen skulle upplefva ett
stycke verklighet.” Metoden är beqväm. Det är iugen konst att
under dylika förutsättningar undgå allt ansvar för de åsigter, man
utkolporterar. I stället för att i eget namn tala, lägger man
orden i munnen på några å scenen iniörda figurer och man är q vitt
all skyldighet att stå för de läror man sprider. Men hvem bär då
ansvaret? Icke kan väl meningen vara, att de handlande
personerna skola tagas för hufvudet för hvad Ibsen låter dem säga.
Det är ju han, som så pessimistiskt fattar ”verkligheten”, att
han tror sig måla en scen derur. då han gifvit oss den
vrångbild, som möter i Gengangere. Det är han, som låter sina
figurer förkunna de samhällsupplösande och osedliga läror, hvilka
nu i hans familjedrama uttalas; det är Aan, som låtit sitt snille
sprida ett oförtjent skimmer öfver de krassa åsigterna, och det
är det för han’— han och ingen annan, som bär ansvaret för
hvad dramat förbryter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Oct 19 12:24:11 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/2/0082.html
