Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apropos ”Gengangere”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De tränga sig, kanske mot vår vilja, på oss och ropa
hög-ljudt sitt kraf på uppmärksam het.
I Sverige har man hittills’ icke mycket lyssnat på dessa
härrop från den unga literaturcns män på andra sidan Kölen
och Sundet. — Det vågsvall deras skrifter framkallat i
hemlanden bar temligen’ tyst och obemärkt snuddat mot våra kuster
och rullat tillbaka ohördt.
Oberörda deraf hafva vi bakom våra förskansningar lefvat
i frid med verlden och med oss sjelfva i synnerhet; och om
någon gång en skärfva af de spegelglas som diktarne derute ställa
fram för sina medmenniskors ögon hittat vägen till oss, så ha vi
kastat den ifrån oss med en axelryckning och en fras om det
osköna och det osanna.
Den vittra alstringen inom våra egna landamären har
under de senaste åren, hvad qvantiteten beträffar, ingalunda gifvit
oss orsak att klaga öfver ett tynande tillstånd. Tvärtom hafva
år för år, särdeles vid literaturens stora marknadstid, julen, nya
författare uppträdt till icke ringa antal såväl inom poesiens som
prosadiktens områden, och till och med på det dramatiska fältet
hafva vi alt anteckna icke så få som sökt förtjena sig sina
epauletter. — De som ha till uppgift att mindre se till qvantiteten
än till qvaliteten — literatur- och konstbedömarne — ha haft
mycket att göra, men huru hafva de fylt sitt värf? De ha
underlättat de första stegen för de unga viljorna och derom är ju intet
annat än godt att säga, men de ha i allmänhet gjort detta på
ett sätt som lätt kunnat ingifva farhågor för att det dugliga och
verkliga literaturbedömandet hos oss försvunnit i sammanhang
med den aftagande literära produktionen af verkligt värde.
Att den nästan totala frånvaron inom vår press af en
verklig och genomgående kritik verkat i högsta grad nedslående, är
min öfvertygelse, liksom det är min tro att de välvilliga och
stereotypa fraser, som svepas kring hvarje foster som
epigonernas stora skara släpper fram^ i verlden — och som finner nåd
derför att det är så ”oskyldigt” —, verkat uppmuntrande till en
ökad produktion af sådana alster.
Detta i och för sig skulie icke utgöra hvarken något ondt
eller någon fara om icke följden blefve att den produktion som
har värde, men går utanför de gamla gränserna, behandlas efter
samma metod, d. v. s. affärdas med betydelselösa fraser. Häraf
följer äfven att den läsande allmänheten, som väl i hög grad har
kritikens yttranden som mått för sina sympatier och antipatier,
blifvit i icke få tillfällen fullständigt vilseledd och inpyrd med
förutfattade åsigter om den eller den författaren, åsigter som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
