Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apropos ”Gengangere”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det länder dock vår literaturgranskning till heder att inom
sin krets ega åtminstone ett par som, oberoende af den skola
de tillhöra, uppfattat och kunnat utföra sitt värf så som det bör
uppfattas och utföras, och det är i första rummet Posttidningens
anmälare C. D. af Wirsén som äran tillkommer att hafva
skrif-vit anmälningar, hvilka icke äro ett enbart upprepande af nötta
former utan äro analyser af de tankar och idéer författarne
framburit.
Å andra sidan kan man från det håll der man älskar
framåtskridande äfven å detta fält icke annat än beklaga den
ensidighet som likväl gör sig gällande i dessa anmälningar. Herr
af Wirsén kan aldrig i sitt totalomdöme om ett literärt arbete
utgå från någon annan synpunkt än de utnötta systemens och
doktrinernas. Det är hans bestämda synpunkt och ingenting
kan rubba den. För honom och med honom är hvarje försök
att tränga utom de skönhetsgränser, som af estetiska och
filosofiska läroböcker uppställas, fördömvärdt och det är detta som
gör att han och hans meningsfränder måste tum för tum vika
för de påträngande skaror som icke mera kunna, icke mera vilja
låta sig härmed nöja.
Ty det är icke mera någon trosartikel att konsten är till
för sin egen skull; utan den är till för oss, för menskligheten
och att nyttans princip måste tillämpas äfven på den.
Litera-turen är icke mera blott “til Lystu. Den skall med kraftig
hand gripa in i lifvet, sådant det lefves, visa oss våra fel sådana
de äro, och säga oss orsakerna. Endast så kan literaturen blifva
den bundsförvandt som ger oss månget kraftigt handtag, mången
ansats till fortsatt sträfvande i den strid, som kallas kampen
för tillvaron..
Det är detta den unga literaturen vill och det är detta den
gamla skolan med sin akademiska slentrian och sin Boströmska
auktoritetstro icke vill. Striden mellan dessa tvänne partier har
emellertid hittills icke kunnat vara synnerligen liflig hos oss då
det första partiet i det närmaste saknats intill de senaste åren.
Det var August Strindberg som först bröt isen med sitt
väldiga drama “Mäster 01of“. Det sätt, hvarpå detta märkliga
arbete då det först utkom 1878 mottogs, är betecknande nog
för det envälde den gamla skolan då utöfvade inom kritiken —
likasom det icke är utan sitt intresse att se huru detta envälde
till och med inom Posttidningen nu måste maka åt sig, när
dramat ännu en gång framdragits.
Strindbergs nästa arbete som utkom var “Röda rummet“,
en produkt som med alla sina fel och alla sina öfverdrifter, dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
