Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apropos ”Gengangere”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hittills oodlade ängder. — Och härmed skulle ett nytt skede
äfven hos oss inträda i det literära lifvet. Vi skulle icke mera
behöfva träda försagda tillbaka i känslan af vår fattigdom, dår
jemförelser uppdragas mellan andra länders unga literatur och
vår, vi som på vetenskapens, industriens och de bildande
konsternas områden äonu våga och kunna ställa oss ett godt stycke
fram i ledet.
Jag tror detta derför, att Ibsens "Gengangere" uppväckt
en så märklig rörelse bos oss; att man börjat vakna till lif och
till insigt om nödvändigheten af att följa med tiden om icke
tiden skall gå oss förbi.
Jag tror det derför, att denna bok slagit larm inom
lite-raturbedömarnes läger och att den hos dem åstadkommit
brytningar i idéer och tankar som måste leda till ett godt resultat;
att den kommit väktarne i Zion att vakna upp ur sin slummer
och sin odödliga tro på auktoriteten. Ty ur denna tro och de
dogmer som dermed äro förbundna emanera deras omdömen.
Den kritik man inom de stora hufvudstadsbladen bestått har ej
varit, kunde ej vara en oväldig granskning af ett föreliggande
arbete, ett undersökande med opartisk noggranhet af dess
verkliga förtjenster eller fel, — med ett ord — en oväldig analys,
utan blef, jemte ett kategoriskt fördömande eller berömmande,
beroende å till hvad läger författaren hörde, ett ytligt påseende
af formela brister i den eller den detaljen eller ett upprepande
af de banala fraserna: “herravälde öfver formen", “goda anlag"
etc. etc.
Föröfrigt, ju mera ett vittert arbete fjermade sig från
beröringen med dagens stora frågor, det lif som i verkligheten rör
sig bland menniskorna, de spörsmål som uppstå bland dem, de
fordringar de uppställa — ju mera det närmade sig det ideal
som nogast betecknas af det heliga uttrycket u IS art pour Vart*,
desto lättare fann det nåd hos kritiken.
Det är detta “1’art pour l’art“ som utgör det hänglås
hvarmed vår ortodoxa kritik sökt utestänga alla fordringar på ett
rättvisare bedömande af såväl de alster af våra grannländers
författare som lyckats smuggla sig fram till oss, som ock af de
tunnsådda försöken i realistisk riktning af inhemskt ursprung.
Det är med detta “1’art pour l’art“ som Strindberg
bannlystes, Kjelland fördömdes och Elsters “farliga folk" skickades sin
författare efter i grafven. Det är ändtligen med denna malätna
dogm som Ibsen göres till nihilist. — Men det är, som
Brandes säger, en estetik som för femtio år sedan hade kredit —
men ändå ej var- sann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
