Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anekdoter och karaktersdrag. En politisk gåta. Fjolårsminne af Olle Bill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tryckte mr Wilkinsons hand och ändrade icke en min, då denna
stora humhug af Gambetta trädde ut från audiensen.
Så snart mr Wilkinson lemnat fursten ansattes han af en
förfarlig tanke. Huru många exempel uppvisade ej historien på
mäktige mäns vana, att förse sina palats med hemliga falluckor, genom
livilka dem misshagliga personer störtade ned i en okänd graf; —
han fortsatte rysande sin väg genom trappor och korridorer.
Solen hade redan gått ned och en ovanligt mörk höstafton låg
tyst och dyster öfver landskapet. Enstaka ljus lyste nedifrån
parkby gnaderna, men gårds fasaden af palatset stod som en svart’-massa
i den omgifvande natten. Den landtliga stillhet, som öfverallt rådde,
stördes plötsligt af ett vildt ångestrop, som återgafs af ekot från de
kringstående bygnaderna. En vid trappans fot försåtligt qvarglömd
planka hade vippat under mr Wilkinsons fot och det var i detta
forfarliga ögonblick rynkorna togo plats i hans ansigte. I ledsam
sinnesstämning och med vacklande steg skyndade han nu vidare utom
residensets råmärken och tog vägen ned till hoteUet.
Jag har hittills för berättelsens gång underlåtit att nämna, det
mr Wilkinson vid första påseendet verkligen liknar Gambetta, endast
■att håret är något tunt och att han fullkomligt saknar ”diplomatisk
blick”. Nu hade han sjelf klart för sig hela gåtan och beslöt att
genast begifva sig af härifrån såsom det bästa han kunde göra, näst
det att storma en tidningsbyrå.
I trappan till sin våning mötte han den unge mannen, som nu
tycktes uppbära sina manschetter med en anstrykning till liflighet.
Mr Wilkinson gick löst på honom och såg honom, likt en sköldpadda
försvinna inom de ofantliga manschetterna. — Men deruppe i det
yttre rummet satt, tåligt väntande, den lille mannen m*ed
glasögonen och med en underkropp, som liknade en väl viken papperskråka.
Vid mr Wilkinsons inträde, hoppade denna fågellika varelse honom
tillmötes och sade, i det han gestikulerande svängde ett tidningsblad
i sin venstra hand:
”Monsieur! Oaktadt edert inkognito, torde jag ej synas allt för
djerf, om jag tager mig friheten begära några upplysningar — hm
— i inskränkt mening. Folken förlita sig på er öppna blick vis å
vis *- hm — vis å vis vissa politiska frågor..
Mr Wilkinson och interviewaren befunno sig nu vid dörren och
i nästa ögonblick skilde denna dem åt.
Mr Wilkinson tog upp från golfvet tidningsbladet, hvilket den
förbluffade egaren tappat och på en framstående plats i detsamma
var införd följande artikel:
”Gambetta har i dag inkognito besökt furst Bismarck. Af
hvilken betydelse för vårt politiska lif detta möte år, inses af en hvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
